Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om svenskarnes lynne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JO OM SVENSKARNES LYNNE.
har rang. Åter se vi här ett aristokratiskt drag,
och åter se vi, hur lätt ett sådant förbleknar till
en svaghet, som lämnar spelrum åt den lumpnaste
egennytta och feghet. Denna ömsom
klander-värda, ömsom världskloka och öfverlägsna tystnad
måste mer än något annat göra oss svårförstådda
inför yngre nationer, som ännu skrifva på sin
Atlantica.
Ingen missteckning kan vara gröfre än den,
hvilken framställer svenskarne som skrytsamma
pratmakare. Storordiga chauvinister bullra
visserligen också i Sverige, men icke bland de andligen
framskjutna, som hos många andra folk, utan
bland nollorna. Vill du höra en riktigt urmodig
patriotisk gaskonad, res då till de stora
kulturlanden! Till och med bland storhetstidens
flygande fanor kännetecknas svenskarne af en viss
tillbakadragen och blyg tystlåtenhet. Den trycker
sin stämpel på vårt lif och våra nationela fester,
hvilka sakna poetisk djärfhet samt anordnas för
ämbetsmannämässigt och fantasilöst och förfela
därigenom sin verkan. Vi äro för blyga för att
någon bland oss skulle våga uppträda med
handlingar eller förslag, hvilka kunde uppfattas som ett
personligt jagande efter üppmärksamhet. Därför
blir allt för torrt och formelt. När Hugo jordades,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
