Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klassicitet och germanism - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellan en droskägare, en ciceron och en
be-lefvad kavaljer, och när en romersk tiggare
ropar sitt ewiva för en gatukravall, gör han det
snarare med aristokratiska frihetsfunderingar i
hufvudet än med något slags förbittring mot
upplysningen och det sköna.
Germanernas sinne åter leddes redan från
begynnelsen i en annan fåra. Hellre än att som
latiner och galler flytta samman i befästa byar
eller städer bodde de på afsöndrade gårdar.
Från första stunden spåras hos-dem den
makliga subjektivism, som älskar ensamheten och
i följd däraf landtlifvet och som slutligen skulle
utmynna i den naturdyrkan, hvilken med sin
dolska misstro till staden och civilisationen i
vårt århundrade blef en ny murbräcka mot
Rom. Germanerna älska naturen som en
motsats till civilisationen, en fiende till kunskap
och konst, en bundsförvant, en tunna krut
under resultatet af människors skicklighet och
arbete sedan årtusen. De börja till och med att
hellre betrakta stora män som vilda och
otuktade naturkrafter, än som civiliserande makter.
Hur barbariskt missförstående är icke en sådan
naturuppfattning och hur nära är hon icke dock
förbunden just med germanismens skyggaste
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
