Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klassicitet och germanism - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
demokrati och tyskt naturlif länge gjort sig
gällande, predikade en naturdyrkan, som först i
germanerna träffade rätta bundsförvanter. I
franska folkets egna händer och med målaren
David som ceremonimästare antog snart
revolutionen antikens drag för att slutligen smycka
sig i den romerska kejsartogan. Klassiciteten
skyndade alltså att taga stunden i akt och
fortfarande glänta på sin graf, men hur väqde sig
väl germanismen mot den nya faran?
Germa-nismen framletade Shakespeare och Ossian och
svarade med den tyska och engelska
nyromantiken, som bröt väg för inåtvänd realism, för
inbillningens och känslans rättigheter gent emot
formen. Den ursprungliga romantiken med sitt
chevalieri och sin kvinnokult blottade redan i
sitt namn sin härkomst. Också nyromantiken
lofsjöng med tjusning Rom och Italien. Dock
gällde det först och sist att återupptaga just de
medeltida beståndsdelar, hvilka med framgång
kunde begagnas mot det franskt hedniska —
detta äfven när »Åtalas» diktare, bretagnaren,
efter vidsträckta resor i germanska stater
slutligen förde denna mot-revolt med sig rätt in i
gallernas egen krets. Hela rörelsen växte till
en andlig reformation, fullt ut så betydelsefull
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
