Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet. Theatrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begagna sig af våra theatrars fyratioåriga erfarenhet, af en
erfarenhet, som ej heller här blifvit jäfvad, och ge den
om-vexlande vaudevillen i siiillet för den ofla nog sega komedien?
Eller skall detta vara under en theaters värdighet, som dock
icke försmått att tillegna sig det minsta småkramet från våra
smärsta theatrar, som, efter hvad man sagt mig, till och med
på sin rc-pertoir upptagit parodier?
Den Stockholmska Kongl. Theatern har, under sina
ansträngningar för konstens bästa, blifvit betydligt efter sin tid.
Såsom nyss upptagna till inöfning namngaf man för mig den
svarta Dominon och kronjuvelerna — pjeser, i hvilka Pariserna
redan under ett helt lustrum beundrat Italienskan Rossi-Caccia’
och Engelskan Anna Thillon, den enas sydländska kraft och
den andras nordiska behag. I öfrigt har man icke aktat för
rof att låta Kotzebues ”Grefvarne Klingsberg” spöka på banan.
Slottet Montenero och Preciösa uppträdde äfven, som
gengångare, under den tid jag vistades i Stockholm, och hade icke
Hin Onde, med sin andel, bisträckt Theater-kassan, fruktar
jag, att den blifvit lika tom, som Theatern, de dagar dessa
antiquiteter förevisades. Visserligen lefver Svenska folket
mycket i traditionen, men i sceniskt hänseende tyckes dock denna
nationella egenhet icke ega full tillämplighet. Till och med
Vattendragaren (sådan är öfversättningen på vår Fransyska:
”Les deux Journées”) tyckes icke mera, oaktadt sin odödligt
vackra musik, utöfva någon dragande kraft på publiken. Då
strömmade den heldre till en så kallad ”karnavals-afton,” ett
slags sammelsurium af sång och dans, der en mängd personer
i brokiga kostymer höjde sina röster och gjorde sina steg.
Den förnämsta Dramatiska artisten vid Kongl. Theatern
är för närvarande mamsell Högqvist. Rätta området för
hennes talang torde icke vara Tragedien, ehuru man lyckats
förmå henne att, vid ilere tillfällen, anlägga kothurnen. Både
hennes organ och hennes fysik synas dertill för svaga, fastän
vi hört ansedda litteratörer med högsta beröm omnämna
hennes uppträdande, som Tisbe i Angelo Malipieri, som Jungfrun
af Orleans i Schillers skådespel af samma namn. Deremot
tyckes den högre komedien, återgifvandet af sällskapslifvet i dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
