Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet. Försök till en karakteristik af Stockholmaren. Sociala förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man har i Stockholm en ytterlig passion för så kallade
brorskålar — (så kallade är ett af svenskens älsklingstermer :
”han slog mig i det så kallade hufvudet,” hette det en gång i
en klagoskrift till polisen) — personer, som sett hvarandra två
gånger, dricka vanligen brorskål den tredje, ja! man till och
med snusar och röker brorskål ur samma dosa eller samma
pipa. Till en del leder väl denna egenhet sin upprinnelse från
bristen på tilltals-ord, hvilka göra titulaturen öfverflödig; till en
del äfven från en naturlig bonhommle i det svenska lynnet,
som öfverallt söker vägar till ett närmare, ömsesidigt
meddelande. Serdeles kom jag att varseblifva detta vid den lysande
bal Borgerskapet, i anledning af kröningen, gaf på Börsen och
dit äfven jag, jemte andra fremlingar, blifvit inviterad. I en
stor, rymlig sal på nedre bottnen, der den rikliga supéen, vid
taffelmusik, serverades för herrarne, såg jag den ena klungan
af menniskor bredvid den andra, de der höllo hvarandra ömt
omfamnade, och sinsemellan läspade ”söta du” och ”kära bror”
med den lenaste, ljufvaste tonvigt i verlden. Personer af alla
stånd skyndade der att förbrödra sig, tiondegifvaren i jacka med
tiondetagaren i prestrock, frälsebonden med frälsemannen,
pro-prietären med Kongl. Sekreteraren, hvilken i Stockholm
betraktas som representant af proletärerne i frack och med hällor:
en Kongl. Sekreterare anses öfver liufvud ega mindre, än intet.
Det var, som om Jacobinismens valspråk : ”la mort ou la
fraternité” Ijudat, manande, i hela sällskapets öron. Men
närMarail-hous Polka, i glada, dansanta toner, ljudade från orchestern,
delade sig hastigt grupperna i par, och, med en polisprefekt
och en prelat i spetsen, flög polkan, jublande, kring den stora,
prägtiga salen.
Detta raseri för brorskålar lär någon gång ha skridit ända
derhän, att, sedan tvenne personer sålunda förbrödrats, den ene
frågat den andre: Förlåt mig, livad är brors namn? Sådant
skulle man kunna kalla för en blind förbrödringsdrift, en drift,
som vore i stånd att leda till skadliga ytterligheter, derest man
icke visste, att dylika brorskaper ofta, vid kritiska tillfällen,
alldeles förgätas, och någon gång endast räcka för den glada
Minnen fr. Stockholm. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
