Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet. Försök till en karakteristik af Stockholmaren. Sociala förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de, under denna oskyldiga titel, våra ”maisons tolerées.”
Personer af anseende, som vilja skiljas från sina mätresser,
förskaffa dem ej sällan, som pension, ett kaffehusprivilegium, med
hvars olagliga utsträckning auktoritéterna, för beskyddarens
skull, öfverse.
Något, som deremot hos oss saknar all egentlig motsvarighet,
äro de Stockholmska, så kallade källarne. Våra ”cabarets,”
”tavernes,” ”guinguettes” återgifva ingendera på långt när det
svenska ordet: källare. Föreställ er ett stort rum, torftigt
möbleradt med simpla trädstolar och trädbord, utan ringaste sken af
komfort och beqvämlighet, uppfylldt med temligen tvetydiga
dunster, nedspottadt och nedspilldt, inrökt med en tobak, som hos
oss förvisas uteslutande till krogarne. Och i detta rum finnas
dock icke andra, än välklädda menniskor, anständigt grupperade
kring borden. Ingen tiggarepåse, ingen gesällspackning står
vid dörren. Ingen landsstrykare breder ut sina trasor i något
af hörnen. Ingen blus, ingen soldat-uniform synes i hvimlet.
Det är personer på en viss trappa af välstånd, af ekonomiskt
oberoende, som förlusta sig i denna tyngda atmosfer, i denna
otrefliga omgifning, bland likördunster, matlukt och tobaksmoln.
Här kunna män med aktning i det allmänna tillbringa hela sin
afton, än bläddrande i ”Aftonbladet,” än spelande ”Pirra” [1] om
ett glas punsch eller ett glas jamaika, än tärande sin
kaviarssmörgås med dithörande sup bränvin. Man har berättat mig,
att större delen af Stockholms lägre Borgerskap, sedan det hela
dagen flitigt skött sitt kall, brukar omkring sextiden begifva sig
en hvar till sin älsklings- eller grannkällare, Riga, Freden,
Stjernan, Solen, Bacchi vapen eller allt hvad de annars heta.
Man förtär då en lätt måltid, som troligtvis icke annorstädes,
än i Sverige eger burskap och som efter tiden för dess
intagande kallas sexa. Denna måltid består vanligen af bränvin,
som tages först i en stor, och derpå i vissa smärre doser,
hvilka sednare heta halfvan, tersen, qvarten och femton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
