Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kim
295
»Undan med er! Bort!» ropade hakim. »Brukas det
här, att man generar gäster? Ni trängas ju som bufflar.»
»Om sahiban visste —» började Kim.
»AH AH Låt oss gå! De äro endast till för vår
härskarinna. När den unge Shaitans kolik är botad, så
kanske vi stackare få —»
»Vår matmor födde din hustru, när du satt i
fängelse, för det du knackat in skallen på procentaren. Vem
talar illa om henne?» Och den gamle tjänaren vred
förargad sina vita mustascher i det bleka månskenet. »Jag
är ansvarig för detta hus’ heder. Gå er väg!» Och han
drev sina underordnade framför sig.
Hakim lutade sig nu fram och viskade: »Hur står
det till, mister O’Hara? Det gläder mig ofantligt att
åter få träffa er.»
Kims hand slöt sig kring pipslangen. Var som helst
ute på öppna landsvägen skulle han icke blivit så
förvånad, men här, i denna undangömda vrå av världen,
var han icke beredd på att träffa Hurree Baba.
»Ja, jag sade ju i Lucknow, att jag skulle uppstå i en
ny skepnad och att ni inte skulle känna igen mig. Huru
mycket var det vi höllo vad om?»
Han tuggade lugnt på ett par kardemummor, men
hans andedräkt var kort och orolig.
»Men varför kommer ni hit, Baba?»
»Ja, det är frågan, som Shakespeare säger. Jag har
kommit för att lyckönska er till er utmärkta bragd i
Delhi. Jo jo men, vi voro alla stolta över er. Det var
verkligen mycket fiffigt och skickligt gjort. Vår
gemensamme vän är en gammal vän till mig. Han har
befunnit sig i åtskilliga trångmål, må ni tro, och flera vänta
honom nu. Han talade om allt för mig, och jag
underrättade Lurgan sahib, och han var mycket belåten med
att ni övade er så bra. Hela departementet var belåtet.»
För första gången i sitt liv kände sig Kim
genom-bävad av denna ädla stolthet — vilken icke desto min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
