Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»I det här rummet.» Lurgan sahib pekade på
mörkret bakom sig.
»Må ske», sade Kim. »Och nu?»
Lurgan nickade och lyfte upp lampan över sitt
huvud. Då ljusskenet upplyste väggarne, visade det sig,
att dessa voro behängda med tibetanska djävulsmasker,
sådana som användas vid djävulsdansernas
uppförande. I ett hörn stod en japanesisk krigare i full rustning
och hotade med en hillebard, och ett tjog lansar och
khandas och kutias återspeglade ljusskenet. Men vad
som intresserade Kim mer än alla dessa föremål —
han hade sett sådana masker i Lahors museum — var
en skymt av den mildögde, hinduiske gossen, som hade
lämnat honom i dörren och som nu satt med benen i
kors under bordet med pärlorna; kring hans
skarlakansröda läppar lekte ett småleende.
»Jag tror, att Lurgan sahib vill skrämma mig. Och
jag är alldeles säker på, att den där satungen under
bordet gärna skulle se mig rädd», tänkte Kim. Men
högt yttrade han: »Det här stället liknar Undrens hus.
Var är min säng?»
Lurgan sahib pekade på en grov filt, som låg i ett
hörn nedanför de avskyvärda maskerna, och
avlägsnade sig därpå med lampan, så att det blev mörkt i
rummet.
»Var det Lurgan sahib?» frågade Kim, i det han
kröp ihop i hörnet. Intet svar. Men han kunde höra
den hinduiske gossen andas, och vägledd av ljudet kröp
han över golvet, slog till på måfå i mörkret och utbrast:
»Svara, satan! Är detta sättet att ljuga för en sahib?»
Ur mörkret trodde han sig höra ekot av ett lågt
skratt. Det kunde omöjligt härröra från hans
mjukhylta följeslagare, ty denne grät. Kim hov därför upp
sin röst och ropade: »Lurgan sahib, är det en
befallning, att din tjänare inte får tala till mig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
