Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ägde ingenting av den vite mannens otålighet, endast
en stark och levande tro.
»Vad skall du göra?» ropade han efter Kim.
»Ingenting särskilt, men färden var ju så kort, och
allt det här är nytt för mig», svarade Kim, i det han
pekade utåt landskapet.
»Hon är utan tvivel en klok och skarpsynt kvinna.
Men det är svårt att tänka, då —»
»Sådana äro alla kvinnor.» Kim talade, som om han
varit en Salomo.
»Framför mitt kloster fanns en bred plattform av
sten», mumlade laman, i det han grep om sitt nötta
radband. »Och på denna har jag lämnat märken efter
mina fötter, då jag vandrade fram och åter, försänkt
i bön och betraktelse.»
Och helt tacksam för svalkan, lugnet och frånvaron
av dammet började han nu med entonig stämma sitt
»Om mane, pudme hum.»
Det ena föremålet efter det andra fängslade Kims
uppmärksamhet och ledde hans steg vidare över
slätten. Han hade icke något mål för sina vandringar, om
icke möjligen att närmare undersöka de närbelägna
hyddornas byggnadssätt, som föreföll honom
främmande.
De kommo nu in på en vidsträckt betesmark, som
skiftade i brunt och purpur i aftonsolens sken och i
vars mitt höjde sig en lund av mangoträn. Kim fann
det högst märkvärdigt, att icke något altare stod
upprest på ett så lämpligt ställe. Gossen hade lika skarp
blick för dylika saker som någonsin en präst. Långt
borta på andra sidan av slätten gingo fyra karlar,
vilka sågo mycket små ut till följd av avståndet. Kim
skuggade med handen för ögonen och uppfångade
skimret av metall.
»Soldater! Vita soldater!» utbrast han. »Låt oss se
på dem.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
