Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som vanligt försänkt i djupt begrundande, men Kims
klara ögon voro vidöppna. Han tyckte, att denna breda,
soliga livets flod var vida att föredraga framför
Lahors trånga, folkuppfyllda gator. För varje steg såg
han nya scenerier och nya människor, vilka dels
tillhörde sådana kaster, som han kände till, och dels
sådana, som lågo alldeles utom hans erfarenhet.
De mötte en skara långhåriga, starkt luktande
tsjanger, vilka buro på ryggen korgar med ödlor och annan
oren föda. Dessa människor gingo alldeles för sig
själva på ena sidan av vägen, och alla andra kaster
höllo sig på avstånd från dem, ty att komma i
beröring med en tsjanger är en svår besmittelse. Bakom
dem vandrade, stel och bredbent och ännu liksom
besvärad av de länge burna fotbojorna, en nyss frigiven
fånge, vars goda hull och stora mage vittnade om, att
regeringen bestod bättre föda åt sina fångar än
hederliga människor kunde ha råd att skaffa sig själva. Kim
kände väl till detta sätt att gå och gjorde det även till
föremål för ett bitande skämt. Kort därefter mötte de
en Alkali, en vildögd, långhårig fanatiker av sikhernas
stam, klädd i sin sekts blårutiga dräkt med blanka
stålskivor gnistrande på toppen av den höga, blå turbanen.
Han återvände från ett besök i en av de självständiga
sikhstaterna, där han för en liten furste med
universitetsbildning, kragstövlar och knäbyxor av vit korderoj
hade besjungit Khalsas forna bedrifter. Kim aktade sig
väl för att reta denne man, ty en Alkalis lynne är
hetsigt och hans arm snabb. Alltemellanåt mötte de eller
upphunnos av brokigt klädda skaror, vilka återvände
från någon marknad. Kvinnorna gingo efter männen,
bärande sina små barn på höfterna, och de större
pojkarne redo grensle på sockerrör, drogo efter sig
mycket primitiva lokomotiv av bleck, sådana man kan få
köpa för en halv penny, eller satte solkattor på de
äldre med tillhjälp av små billiga leksaksspeglar. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
