Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamla strider, varvid den ene döde mannens namn
leder till den andres.»
»Och sedan?» sade laman.
»Sedan rida de sin väg igen, men inte förrän hela
byn har sett det.»
»Och vad skall du slutligen göra?»
»Slutligen skall jag dö.»
»Och sedan?»
»Den saken få gudarne sköta om. Jag har aldrig
plågat dem med böner, och jag tror ej, att de vilja
plåga mig. Ser du, jag har under min långa
levnad lagt märke till, att de, som jämt och ständigt
bestorma de eviga gudarne med böner, gråt och klagan,
ofta helt plötsligt blivit kallade, alldeles som vår
överste brukade låta kalla till sig lösmunta slättbor,
som inte kunde hålla tand för tunga. Nej, jag har
aldrig tröttat ut gudarne. De skola säkert minnas detta
och giva mig en lugn vrå, där jag kan få svänga min
lans i skuggan och bida mina söners ankomst. Jag
har nämligen tre söner, vilka alla äro risaladarer.»[1]
»Och dessa äro också bundna vid Tingens Hjul och
måste gå från liv till liv — från förtvivlan till
förtvivlan», mumlade laman för sig själv.
»Ja, ja, tre risaladarer vid tre olika regementen»,
fortfor den gamle soldaten med ett belåtet leende och
utan att akta på lamans ord. »Nog spela de litet
förstås, men det gör jag också. De måste ju även vara
väl beridna, och nu för tiden kan man inte taga hästar
såsom man förr i världen tog kvinnor. Nå ja,
inkomsten av min gård räcker till för alltihop. Åkrarne
äro väl bevattnade, men mina arbetare bedraga mig.
Jag har aldrig lärt mig att driva igenom något annat
än med lansspetsen. Jag blir rasande och förbannar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
