Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej, att du inte är någon sådan, det kan jag se,
men jag känner icke den andre. Han går bra i alla
händelser.»
I den första morgonsvalkan vandrade laman framåt
med lätta, långa steg, som påminde om kamelens. Han
var försjunken i djupa betraktelser och fingrade
mekaniskt på sitt radband.
De följde den fåriga, upptrampade byvägen, som
slingrade sig över slättlandet mellan mörkgröna
mangolunder, medan de matta konturerna av
Himalayas snötäckta toppar syntes i öster. Hela Indien var
ute och arbetade på fälten, och luften genljöd av
gnisslet från brummande vindspel, karlarnas rop till
sina hästar, som gingo för plogen, och kråkornas
kraxande. Till och med ponnyn tycktes känna av
morgonens livgivande inflytande, ty då Kim lade sin
hand på stigbygelsremmen, föll den in i ett slags kort
trav.
»Jag ångrar, att jag inte skänkte en rupie till
templet», sade laman, då han hunnit till den sista av sina
åttioen kulor.
Den gamle soldaten mumlade något i sitt skägg,
och först nu blev laman medveten om hans närvaro.
»Söker du också Floden?» frågade han, i det han
vände sig om.
»Dagen har nyss runnit upp», ljöd svaret. »Vartill
skulle jag väl behöva en flod, om icke för att vattna
min häst innan solnedgången? Jag har kommit för
att visa dig en genväg till den stora handelsvägen.»
»Det är en artighet, som måste ihågkommas, du
välvillige. Men varför detta svärd?»
Den gamle soldaten såg lika generad ut som ett
barn, vilket ertappas med att låtsas leka stor.
»Svärdet», stammade han och vred förläget på
fästet. »Åh, det var bara en idé av mig — en
gammal mans hugskott. Visserligen är det polisförbud mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
