Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
takterna små rörelser uppkomma, hvilka
oupphörligt ändra strömstyrkan.
Mången torde finnas benägen att
underskatta en sådan uppfinning som mikrofonen
derföre, att några vigtiga praktiska fördelar
icke synas vara att hemta derifrån. Vi fä
derigenom i sjelfva verket endast kunskap om
de strömvexlingar, som de rörliga kontakterna
framkalla i ströraledningen, eller om de
dallringar, som ske i ledningstråden vid
kontaktpunkterna, hvaremot styrkan hos de
ljuddallringar, hvilka ursprungligen förorsaka dessa
vexlingar, icke gifver sig tillkänna i telefonen,
enär denna utsläpper lika ljudligt de svagaste
som de starkaste ljud. Men man har ofta
sett, att enstaka vetenskapliga försök, som i
början tyckts vara lekverk, sedermera äfven
blifvit af stor betydelse för praktiken.
Mikrofonen saknar icke heller i hög grad vigtiga
användningssätt, änskönt den, såsom uppfinning
betraktad, är så obetydlig och enkel, att den
i korthet kan sägas vara ett litet dallrande
ledning sstycke, som med fria beröringspunkter
insatts i en galvanisk strömledning. Den
utgör i sjelfva verket vid alla nyare
telefonanläggningar den s. k. »transmittera» eller
talapparaten och öfverflyttar talet med nödig
skärpa och tydlighet på mycket långa sträckor.
Ett Leclanché-element eller några få sådana
utgöra hela det batteri, som behöfves för
frambringandet af den galvaniska strömmen. Den
mängd olika former, som mikrofonen erhållit
för att kunna tjenstgöra såsom lämplig
trans-mitter, kunna ej här beskrifvas; hufvudsaken
vid dessa anordningar är naturligtvis endast
att åstadkomma de föränderliga kontakter i
strömledningen, hvarigenom strömmen blifver,
som man säger, »undulatorisk» under
inflytandet af talets ljuddallringar. Mikrofonen,
lämpligt anordnad, kan till och med tjena att
återgifva talét och således användas som
hörapparat, så att hela telefoneringen sker medelst
mikrofoner. De Bellska liörtrattarne äro dock
bättre och användas- äfven allmänt.
En annan användning af mikrofonen är
dess förening med den s. k. induktionsvågen.
För att göra detta bättre begripligt måste vi
fästa läsarens uppmärksamhet på fig. 5, som
föreställer apparaten begagnad för utrönandet
af i en menniskokropp inträngda projektilers
läge. Sin praktiska nytta visade denna
inrättning första gången vid presidenten
Gar-fields sotsäng.
Induktionsvågen består af två små
sekundära induktionsrullar förenade genom en
trådledning, hvari en telefon är insatt; föreningen
är gjord så, att de inducerade strömmarne gå
i motsatta rigtningar och upphäfva hvarandrar
när de äro fullkomligt lika starka. Hvar och
en af de sekundära rullarne står på en primär
trådrulle och utgör jemte honom en dosformig
kropp: i afbildningen ser man ett sådant
in-duktorium på bordshörnet vid sjuksängen, det
andra på den sjukes kropp. De primära
rullarne (i afbildningen = de dosformiga
krop-paraes nedre delar) äro förenade med
hvarandra genom en annan trådledning, hvari en
battericell, ett urverk och en mikrofon äro
insatta. Den galvaniska strömmen i denna
senare ledning blir undulatorisk genom de
dallringar, som urverkets knäppningar förorsaka
hos mikrofonen; följaktligen alstras äfven
un-dulatoriska induktionsströmmar i de båda
sekundära induktionsrullarne. Så länge dessa,
senare äro lika starka, hvilket är det normala
förhållandet hos »vågen», upphäfva de
hvarandra oeh något ljud höres icke i telefonen.
Men om ena rullen i operatörens hand flytta»
nära en metallisk kropp, förstöres jemnvigten
i vågen: en del af den inducerande
verksamheten förbrukas på strömalstring i den
metalliska kroppen, och öfvervigten hos den ena
strömmen är tillräcklig att göra urets
knäppning hörbar. Läkaren, som utför
undersökningen, flyttar derföre det ena induktoriet af
och an på den sårades kropp, tills han hör
något ljud i telefonen: han vet då, att ett
metalliskt föremål befinner sig i närheten. För
att bestämma huru djupt projektilen inträngt
kan han föra en liknande projektil på olika
afstånd från det stillastående induktoriet, tills
ljudet upphäfves. En dylik apparat är så.
känslig, att om ett milligram koppar införes i
en af trådrullarne, så börjar telefonen ljuda,
högt.
Om jemnvigten i induktionsvågen är
upp-häfd genom införandet i det ena induktoriet
af något metalliskt föremål, så kan jemnvigten
återställas och ljudet i telefonen försvinna, om
ett fullkomligt lika metallstycke instickes
äfven i det andra induktoriet. Man kan sålunda,
med hörselns tillhjelp uppdaga obetydliga
fysiska och äfven kemiska olikheter hos tvenne
metalliska kroppar, i det att hvarje olikhet
dem emellan höres genom ett ljud i
telefonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
