Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mark utan ens något namn, hvarmed den kan
igenkännas.»
Palatsen och templen äro i de flesta, om
ej alla »ruinstäderna» uppförda på stympade
pyramider, ofta ofantligt vidsträckta och
förutsättande ett otroligt mödosamt arbete.
Mer-ändels restes dessa pyramider i form af
terrasser, den ena öfver den andra, och man
uppsteg till dem på väldiga stentrappor, som
mångenstädes finnas i behåll nästan sä oskadda
som när de först nedlades för århundraden
tillbaka. Hvad som först öfverraskar
åskådaren, då han ser denna arkitektur och
skulptur, är den ytterliga olikheten med hvad för
slag som helst i den gamla verlden. Den
stundom framträdande påminnelsen om
egyptisk stil är snart öfvergående. Några af de
talrika bas-reliefernas allmänna intryck äro
tillfälligt orientaliska, men en närmare och
fullständigare granskning af ruinerna utplånar
snart dessa intryck, och minnesmärkenas hela
karakter antager i stället en sällsamt
egendomlig prägel, . livarmed ingenting jemförligt
finnes i någon del af den gamla verlden.
De amerikanske byggmästarné tyckas
alldeles hafva saknat begrepp om verkliga bågar,
ehuru de brukade sammandraga öfre delen af
en port eller ett tak genom att lägga
sten-hvarfven uppåt framskjutande mot midtlinien
och afsluta den falska bågen med en enda
stor sten tvärsöfver. Arkitekturen fick
härigenom en liorizontal karakter, liknande den
stil, som användes i Egypten, ehuru
byggnads-ytorna vanligen betäcktes med underliga
bild-huggerier, hvilka gåfvo deras effekt en lätthet,
som de eljest skulle saknat. De skulpterade
prydnaderna visa i allmänhet den mest
framstående olikheten med livad man träffar i
andra länder. Något band i zik-zak eller af små
cirklar, uppkommet genom flätning af två
fortlöpande linier, erinrar någon gång om den
i Orienten öfliga ornamenteringen, men sådana
bekanta mönster äro undantag och tjena
endast att förhöja egendomligheten hos de
beledsagande bilderna. Bland dessa träffas mycket
ofta grötteska menniskohufvuden, sannolikt
ämnade att föreställa hedniska gudar, utstyrda
med än mera grotteska hårklädslar; en af de
mest omtyckta dekorationerna är dock en rad
af ömsom dödskallar och ömsom korslagda
benknotor, livarmed framsidan af mången
trapp-rad utsirades. Palatsens väggar äro i regeln
af starkt murverk med eller utan bildkuggerier,
som icke stå i sammanhang med
byggnadsverket, och krönas af ett slags fris eller
krans-list, någon gång flera fot djup, hvilken
framskjuter något stycke och vanligen är
omsorgsfullt snidad samt försedd med flertaliga
vidunderliga bihang. Ett sådant, som fått namnet
»elefantsnabel» och tyckes vara en
favoritprydnad, har stor likhet med det djurorgan,
som gifvit anledning till namnet. I några
byggnader har man funnit ofantliga stenringar
hängande på väggarne i krokar af ungefär
likadan skapnad, och det är derföre möjligt att
de utvändiga snablarne äfven tillkommit för
liknande ändamål.
Bruket af pelare eller pilastrar såsom
väggprydnad förekommer mycket sällan, men ehuru
de merändels äro klumpiga och hafva ett tungt
utseende, bidraga de ändock, när de finnas,
att gifva det yttre ett slags luftigt behag, som
fördelaktigt afbryter mot den vanliga stilens
dystra karakter.
Templens afgudabilder äro
bildhuggeriar-beten, som visserligen icke sakna artistisk
för-tjenst men dock äro temligen enformiga,
förmodligen i följd af den rådande religiösa
stämningen. Det är egentligen endast detaljerna,
som gifva prof på uppfinningsförmågans
resurser. Framsidan föreställer gemeuligen en
menniskofigur, som upptager omkring två
tredjedelar af stenens längd och är betäckt med
grotteska sniderier, hvilka måhända föreställa
vecken och tillbehören till någon lielig skrud,
medan ofvanom hufvudet framsticka prydnader,
som tyckas vara till för sin egen skull, ehuru
stundom ett andra menniskohufvud visar sig
ibland dem. På sidorna och ryggen hafva
dessa afgudabilder en hop figurer och tecken,
som ibland äro verkligt hieroglyfiska men
oftare s. k. bildskrifter. Andra bilder af de
hedniska gudarne finnas äfven, hvilka äro
ytterst massiva och mycket likna vissa egyptiska
bildhuggerier. En märklig sådan, som ansetts
föreställa en indiansk Bacchus —
Tetzcatzon-catl eller Izquitecatl — upptäcktes för några
få år sedan vid Chichin-Itza i Yueatan.
Liksom andra bilder, som nyligen blifvit beskrifna,
lutar sig denna gud baklänges med böjda knän
och fotsulorna hvilande på marken; i händerna
håller han ett kärl, som förmodas vara en
vinbål. Af flera tecken att döma, tillhör den
sannolikt en yngre tid, då Maya-folket redan
förlorat konsten att stöpa brons ocli endast
hade vapen af obsidian eller andra hårda ste-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
