Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men alldeles olämpliga till gagn eller prydnad
i lifvets vanliga förhållanden. Tummens
nagel är icke fullt så lång; den växer i början
någorlunda rakt med liten inböjning men tager
slutligen formen af en långsträckt spiral, som
helt och hållet måste tillintetgöra tummens
gagn såsom griporgan. Endast pekfingrets
nagel hålles inom rimliga gränser och detta
finger får ensamt utföra alla de oräkneliga
små-bestyr, som sammanlagda bidraga så mycket
till vår trefnad och vårt välbefinnande.
Det kan någon gång vara fallet, att
nag-larne fått växa i full frihet på längden för
att tillkännagifva, att innehafvaren egnat sig
åt ett religiöst lif samt försvurit verldens alla
mödor och fåfängligheter. En kinesisk
botgörare, framlefvande sitt lättjefulla lif, må
gifva oss exemplet på en i sanning
vidunderlig hand. Pekfingrets nagel är någorlunda
skaplig för att icke göra fingret omöjligt för
alla praktiska behof. Men de andra fingrar ne
äro vanstälda af ofantliga horn, för livilka
♦titulaturen naglar nästan måste anses såsom
en smädelse, och som uppnå längden af 40—46
centimeter. Dessa hemska utväxter se ingar
lunda ut som långa klor utan bugta sig i
oregelbundna, besynnerliga vindningar, livarigenöm
långfingrets och ringfingrets fortsättningar på
ett högst vämjeligt sätt fläta ihop sig.
Lill-fingernageln går nederst någorlunda rätt upp
men gör sedan en skarp krökning i form af
en skära tvärs öfver de två grannfingerliornen.
Tummens nagel är nästan flat men
spiralvri-. den hela vägen nedifrån uppåt.
Det är att förmoda att dessa
utomordentliga nagelutvecklingar bero på någon
hyper-trofi hos hornväfnaden, hvilken utan tvifvel
framkallas genom särskilda retemedel, egnade
att befordra liorncellbildningsmaterialets
af-söndring i rikligare mängd. Men att någon
samhällsklass kan sätta sin ära i att vanställa
sina händer och göra dem alldeles gagnlösa,
det måste väcka förvåning hos alla, som icke
äro vana vid sådana till ytterlighet gående
öfverdrifter i modeväg.
Såsom kännemärken på högt samhällsstånd
äro de långa naglarne så osvikliga i det Bortre
Indien, att siamesiska aktörer och aktriser,
hvilka spela förnämt folk, vanligen uppträda
med långa silfverbSslag på fingerspetsarne, icke
precis ämnade att föreställa noblessens naglar
men åtminstone de långa doppskor af silfver,
med hvilka högt uppsatta herrar och damer
antingen bekläda dessa värderika bihang, då
de finnas, eller låtsa som om de funnes, ehuru
de saknas.
För öfrigt är det i hela Orienten mer och
mindre brukligt att låta en eller flera af
fin-gernaglarne utväxa till en längd, som kan
tyckas obehörig. Hos ambassadörer och andra
notabiliteter, som från Asien komma till
Europa, ser man icke sällan lillfingernageln
utvuxen till betydlig längd, och eleganterna i
vår egen verldsdel försmå icke heller alltid
äran af liknande falska utmärkelsetecken.
Men huru osmaklig en hand med för långa
naglar än må förefalla oss, så få vi dock icke
förbise, att den öfverdrifna nagelutvecklingen
måste ega ett stort intresse för anatomer och
fysiologer. De finna derutaf, att vissa
nagelväxter, som hittills betraktats såsom abnorma,
i sjelfva verket antyda naglarnes normala
utveckling, när alla hinderliga inflytelser
sorgfälligt undanrödjas. Emellertid torde
näppeligen naglarne på fingrar och tår vara ämnade
att uppnå så utomordentlig längd, och det är
endast genom att göra sig helt och hållet
beroende af andras tjenster, som aristokraterna
i Orientens halfbarbariska trakter kunna visa
sin ömkliga öfverlägsenhet öfver medmenniskor,
hvilka nedlåta sig till att hyfsa sina naglar,
när de blifva för långa.
Induktionselektricitet,
T?n af de vigtigaste upptäckterna inom
elek-tricitetens område är den elektriska
induk-tionen: en elektrisk ström, som genomgår en
sluten ledning, »inducerar» d. v. s. framkallar
i en närliggande trådledning en ögonblicklig
ström, så fort den andra strömmen tvingas
att upphöra eller ånyo börja eller så fort
led-ningarne närmas till eller aflägsnas från
hvarandra, hvarigenom samma verkan uppkommer,
som om den ständiga strömmen började eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
