Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lysgas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
Lysgas
vande luften och i hvilka nya
mängder tjära och ammoniakvatten
afsätta sig. För aflägsnande af
ammoniak, cyanväte, svafvelväte m. m.
tvättas gasen i scrubbern, ett med
koks fyldt torn, i hvilket gasen
inledes, under det en dusch vatten
flödar från tornets öfre ände.
Emedan reningsapparaterna hindra gasens
fria fortgång, och emedan gasens
lyskraft betydligt minskas, om den
skulle stanna i retorterna, i
beröring med deras starkt upphettade
väggar, infogar man vid de rör,
som komma från scrubbern,
särskilda aspiratorer, hvilka suga
gasen från retorterna. Dessa
apparater, som vid olika gasverk äro af
olika konstruktion, utgöras dels af
fläktar, dels af aspiratorer af
Körtings konstruktion (se Aspirator).
Gasen innehåller ännu ammoniak
och svafvelväte, hvilka
inblandningar vid gasens bränning orsaka
olägenheter till följd af då bildad
salpetersyrlighet, svafvelsyra och
Fig. 3. Reningskista.
svavelsyrlighet. För borttagande
af dessa föroreningar ledes gasen i
låga fyrkantiga kistor af metallplåt,
reningskistorna, hvilka på flere
hyllor innehålla den s. k. lamingska
massan, en blandniag af släckt kalk
och järnvitriol, som genom tillsats
af sågspån, garfvarbark o. d. gjorts
lueker och genomtränglig för
gaserna. Kalk och järnvitriol gifva
med hvarandra gips och järnoxidul-
hydrat. Vid inverkan af
svafvelväte på järnoxidulen bildas vatten
samt svafveljärn, och genom
inverkan af lysgasens
ammpniumkar-bonat på gipsen och kalken bildas
ammoniumsulfat samt
kalciumkarbonat. Af gasens cyanammonium
uppstår vid närvar© af svafvelväte
svafvelcyankalcium. Sedan massan
tjenstgjort någon tid, lemnas den i
luften, hvarvid svafveljärnet
syrsattes till svafvel och järnoxid,
samt kan derefter ånyo användas.
Slutligen användes den till
beredning af blodlutsalt och svafvel. I
stället för järnvitriol begagnas äfven
naturligt järnoxidhydrat, sjömalm.
Efter sålunda skedd rening uppsamlas
gasen i stora plåtklockor, s. k.
gasometrar, som äro insänkta i
vattenfyllda cisterner. Derifrån ledes gasen till
konsumtionsorterna. Lysgas
utgöres af 45—50 vol. % vätgas, 33—40
% sumpgas, 4—8 % etyléngas och
homologa kolväten, 6—13 %
koloxidgas, spår af kolsvafla, kolsyra,
qväfgas, acetyléngas och ångor af
aromatiska kolväten, benzol, toluol,
naftalin m. fl. Gasens lyskraft är
beroende af den mängd etyléngas
och homologer, som den innehåller.
Då dessa gaser vid hög temp.
sträfva att sönderdelas i kol och
sumpgas eller vätgas, är det af vigt att
gasen, så snart som den bildas, får
lemna retorterna. Vid
destillationens början erhålles den basta
lysgasen, hvarför man icke plägar
fortsätta destillationen längre än 4,
högst 5, timmar. Lysgas är
färglös, utmärkes af en egendomlig
vidrig luk’t och verkar giftigt vid
inandning, hufvudsakligen till följd af
sin stora halt af koloxidgas. Redan
3 vol. % i luften lär verka
dödande. Äfven växter lida af lysgas,
och i synnerhet skadas växternas
rötter i närheten af icke fullt täta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
