Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hafsvatten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Hafre—Hemioxid
Hufvudmassan af salterna
utgöres af klornatrium, klormagnesium,
klorkalium, magnesiumsulfat, gips
samt små mängder
kalciumdikar-bonat och natriumsulfat. Spårvis
förekomma fosforsyra, jodsyra och
jodmetaller, fluor, bor, litium,
cæsium, rubidium, ammoniak, barium,
Strontium, aluminium, järn,
mangan, kobolt, nickel, zink, bly,
koppar, silfver, guld, arsenik och
kanske de flesta grundämnen.
Hafre. Se Sädesslag.
Halogener, saltbildare, kallas
grundämnena klor, brom, jod och
fluor, som med metaller bilda salter
(haloidsalter).
Haloldétrar, eterarter af
vätesyrorna eller saltbildarnas
föreningar med alkoholradikaler. De
sönderdelas föga eller icke af
silfver-salter vid vanlig temp., men väl
vid upphettning.
Haloidsalter, föreningar af
metaller och halogener, eller
vätesyrornas salter.
Hammarslagg, de svarta
oxidskorpor, som vid glödgning bildas
på järn och koppar och som vid
hamring affalla. Järnhammarslagg
består af järnoxidul och oxid i
växlande proportioner. Hammarslagg
af koppar är kopparoxid.
Hamp olja, en ur hampfrö,
Cannabis sativa, genom prässning (25
%) erhållen olja, som är gul, men
mörknar med tiden, eg. v. 0,93,
Stelnar vid —27°, löses i alkohol
och torkar i luften. Den användes
till såpa, fernissa o. d.
Hartser benämnas i
växtriket förekommande, i vatten
olösliga, vid upphettning smältande,
qväfvefria ämnen, som icke kunna
destilleras utan sönderdelning. De
förekomma i växterna oftast
tillsammans med flyktiga oljor, af hvilka
de tyckas hafva uppkommit genom
oxidation. De äro oftast
blandningar af flere olika svaga syror
med gummi, flyktiga oljor,
färgämnen, bärnstensyra och benzoesyra.
I handeln förekomma de såsom korn
och droppar, kantiga brottstycken,
smälta kakor eller blad
(gummilacka). De äro till färgen gula eller
bruna, genomskinliga till
ogenomskinliga, amorfa eller, sällan,
kristalliniska. De lösas fullständigt
eller delvis af alkohol, eter,
kloroform, benzol, kolsvafla o. s. v. Vid
antändning brinna de med sotande
låga. Allt efter beskaffenheten
indelas hartserna i egentliga hartser,
eller härdhartser, och balsamarter.
De senare äro halfflytande, oftast
välluktande af inblandade oljor.
Naturliga blandningar af hartser och
gummi benämnas gummihartser.
Hartser användas till fernissor,
plåster, hartstvål, läkemedel o. s. v.
Se Wiesner, »Die technisch
verwen-deten gummiarten, harzen und
balsamen» (1869).
Hartsolja benämnes den
produkt, som uppkommer vid
destillation af kolofonium. Vid
rektificering erhålles en flyktigare olja,
hartsessens eller hartsspiritus, och
en mindre flyktig, tämligen
tjockflytande, med blå färg fluorescerande
olja, hartsolja. Hartsolja är en
blandning af kolväten och
syrehaltiga ämnen samt användes som
smörjmedel.
Hartstvål, alkalisalter af
syrorna i hartser. De äro lösliga i
vatten och alkohol, och lösningarna
löddra sig som tvållösningar, men
kunna ej utsaltas. De användas
företrädesvis till limning af papper
och uppblandas stundom med
vanlig tvål.
Hemioxid, Half oxid, kallas
oxider af formeln M2 O (M = metall).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
