Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eldfast lera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektrolys
101
Samma ström, som vid katoden
af-skiljer 1 at. 1. 207 del. bly, afsöndrar
äfven 1 at. 1. 63 del. koppar, emedan
dessa mängder äro eqvivalenta.
Samma ström afskiljer deremot 216 del.
silfver ( = 2 x Ag eller 108), emedan
2 at. silfver äro eqvivalenta med 1
at. bly eller koppar. Samma ström,
som ur ett sulfat afskiljer S04
(=98), afskiljer ur en klorid 2 Cl
(= 71), emedan 2 Cl äro
eqvivalenta med S04. En ström, som
sönderdelar 1 mol. ferrisulfat, Fe2,
3 S04, sönderdelar 3 mol. ferrosulfat
FeS04, emedan 1 mol. af det förra
saltet är eqvivaient med 3 mol. af
det senare. Vid elektrolys af ett
salt -afskiljer sig metallen vid
katoden, den andra beståndsdelen vid
anoden, antingen osönderdelad eller
sönderdelad, om den icke kan
bestå för sig (t. ex. S04 i O och SO3,
som med vatten ger H2S04).
Enligt den af Grotthuss 1805
uppställda teorien tänker man sig, att
elektrolyternas beståndsdelar i fritt
tillstånd äro laddade med lika
mycket neutral elektricitet, men att
efter föreningens ingående
elektrici-teterna fördelas, så att <|en ena
beståndsdelen erhåller lika mycket
negativ elektricitet mer som den
andre mindre än de hade före
föreningen. Om t. ex. klor och väte
förenas, erhåller vätet lika mycket
positiv elektricitet som kloren
negativ. Kommer nu föreningen
emellan elektroderna, tänker man sig
att alla klorvätemolekyler, som
befinna sig mellan elektroderna, vända
sina med -}- elektricitet laddade
väteatomer mot negativa elektroden,
emedan motsatta elektriciteter
attrahera hvarandra. Den negativa
polen rycker då till sig närmaste
väteatom, och den frigjorda
kloratomen förenar sig med väteatomen i
närmaste molekyl, hvars kloratom
på samma sätt sönderdelar nästa
molekyl klorväte, och så undan för
undan, tills vid positiva polen den
sista kloratomen frigöres. Denna
enkla form af elektrolys inträffar
emellertid jämförelsevis sällan,
emedan ionerna kunna undergå
sön-derdelningar eller träda i kemisk
reaktion. Om man sönderdelar t.
ex. kaliumsulfat, K2S04, borde vid
negativa elektroden afskilja sig
kalium, K, och vid den positiva S04,
men detta inträffar icke. Man får
i st. f. kalium kaliumhydrat, KOH,
och vätgas, emedan kalium
sönderdelar vatten (K + H2O = H + KOH),
och icke S04, emedan denna
radikal ej eger bestånd, utan
sönderdelas i O och SO 3, som med
vatten ger H2S04. Man får således
i stället för S04 syrgas och
svafvelsyra. I stället för de primära
ionerna far man derför ofta
produkter af sekundära kemiska
reaktioner. Består elektroden ej af
platina, utan af t. ex. koppar,
angripes den; vid positiva polen
utvecklas ej syre, utan i stället bildas (ju
S04, kopparsulfat. En felaktig
tolkning af alkalisalternas sönderdelning
genom den elektriska strömmen
föranledde Berzelius att uppställa sin
bekanta teori om salter såsom
sammansatta af syror (anhydrider) och
oxider (anhydrider). Ett salt består
enligt Berzelius af en positiv
beståndsdel, oxiden, och en negativ,
syreanhydriden, ty vid elektrolys
afskiljer sig oxiden vid negativa
polen och syran vid positiva. A
andra sidan förenas en oxid med en
syra till ett salt. På analogt sätt
äro oxiderna själfva föreningar af
en positiv beståndsdel, en metall,
och det negativa syret, och syran
en förening af en positiv metalloid
eller metall med- negativt syre. I
förra fallet är föreningen öfverväg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
