Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mot hemmet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fimmelstången lossnade, och endast den andra blef
kvar kör att hålla honom uppe. Han lät höra ett
gnäggande, som icke längre hade kvar dot hemska
stönandet, och det väckte ett gladt eko långt borta
i skogsbranterna.
— Hoj, hästen min! Lekver du ännu? hördes
Mattis röst.
Hästen svarade själf med en ny, ljudelig
gnäggning.
Tio minuter därefter låg han upphalad på isen
ett stycke från vaken, ur stånd att resa sig upp,
mon såg tillfreds ut i alla fall. Vi svepte fällen
om honom och gåfvo oss fyra man starka att sätta
lif i honom med gnidningar och muntra tillrop.
Han tuggade under tiden ett par kakor bröd, som
Matti haft med sig, och hämtade sig småningom
efter det en och en half timme långa, kalla badet.
— Huru har ni kunnat hålla lifvet i honom
så länge, frågade man mig.
— Jag har druckit brorskål med honom i
vaken, sade jag och visade den tömda flaskan.
— Ähä! grinade Matti och gned sin häst, så
svetten stod honom i pannan oaktadt kölden. —
Ähä! — Är det kanske inte bra att lära hästar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
