Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Impressionisten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagen, så skall jag trolla ut er härifrån. Det är
ju lite löjligt, när främmande människor komma
för att öppna och hitta er alla här, fångade som
råttor i en fälla, eller hur?
Man ville icke gifva med sig. De, som
voro mest onda, försökte bryta upp tamburdörren
eller snokade genom vinklar och vrår efter den
andra nyckeln. Tamburdörren förblef stadigt igenläst,
och ingen nyckel, som passade, stod att finna. Inte
häller syntes någon på gården.
Det blef en dof stämning med fjärran åska.
Den enda, som icke tycktes känna något inflytande
af elektriciteten i luften, var Marck. Hans
minspel blef alt uppsluppnare, och slutligen sade han:
— Asch, seså! Är det nu något skäl att vara
onda för att jag vill bjuda på afskedsmiddag? Jag
kan ju lofva att gå hem efter kaffet, så har ni
ingenting på edra samveten. Det skall tvärtom göra
mig godt att få komma ut litet.
Man började tröttna på att vara ledsen.
Sällskapets samvete, vår älste vän doktorn, gjorde sina
tillnärmelser till försoning, men Marck förklarade
envist att han endast mot allas gemensamma löfte
att antaga middagen skulle trolla ut dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
