Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinden vaknar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men hon ser på honom med en så själfförnöjd
och leende blick, att hans dåliga lynne ger
vika och han smittas af omgifningens nyktra glädje.
— Stämningsmänniska! förebrår han henne.
— Jag? undrar hon och räcker honom handen
för att hjälpas upp i sadeln på hästen, som
ännu står tjudrad.
Han lyfter henne i stället upp med ett
praktiskt tag om hennes fot och lösgör hästen. Hans
blick är nästan en skämtsam god väns, när han
kommit upp i sin sadel och lutar sig fram emot
henne sägande:
— Det var synd att det blåste bort!
— Hvilket då? frågar hon oskyldigt och
snärtar hårdt till hästen, så att den genast slår in
i galopp. Hon kan icke uppfatta hvad han
svarar, bryr sig icke häller om det, utan ger
hästen fria tyglar och flyger undan faran nyss med
en segerstolt och tacksam känsla för att hon åter
lyckats hålla deras hemlighet kvar i det bedårande
utvecklingsskede, där en vindpust är nog att bryta
en förtrollning, som likafullt vidtager i morgon och
öfvermorgon igen, hvarje gång hon vågar hvila sin
blick i hans eller lämna sin hand åt hans tryckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
