Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Herre Gud! — Antti — Äntligen!
Antti förmår icke ens klara strupen till ett strävt
svar. Han mumlar någonting otydligt, stiger med
möda från skidorna, som få bli liggande, och stapplar
fram till dörren. Rimfrosten, snön och mjöldammet i
förening ha vitmenat honom till en skinande julens
ängel. Anna drager honom in i stugan, han sjunker
utan ett ord ned på bänken och suckar djupt och
tacksamt. Med pärtblosset i handen befriar Anna sin
man från mjölsäcken och pälsen, undersöker honom
oroligt för att se om han förfrusit sig, men lugnar sig,
när hon känner att han badar i svett. Det är den sista
ansträngningen att nå hemmet, som verkat så.
— Och nu skall du genast i badstugan, Antti!
Där finns ännu värme kvar och det går lätt att få
mer!
Antti låter viljelös behandla sig som hans hustru
behagar. Hon leder honom till badstugan, värmer
upp den ånyo, fast den är varm nog, gör i ordning hett
vatten och badkvastar och hinner icke giva akt på att
Antti är utan skjorta närmast kroppen. Hon lämnar
honom ensam först när hail stapplat upp på laven och
hon sträckt ut honom där, när hans hud börjar rodna
och hans leder mjukna upp för vattenångans
välgörande inflytande.
Hon rusar tillbaka till stugan och tänder en
flammande eld i bakugnen. Barnen vakna och få veta att
julen är kommen med far från kyrkbyn, hon klär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
