Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kom icke i fråga att jag skulle få gå min väg
utan supé. Jag försökte övertala kaptenen och
styrmannen att följa med mig till staden och spisa där,
men det gick den förre icke in på.
— Det är icke alla dagar jag träffar gamla
skolkamrater, sade han, — och nu ska vi ha roligt här hos
mig.
Det blev icke alldeles helt med nöjet. Kaptenen
sjöng visst glada visor och skrattade rätt bullersamt,
men talet om »det förbannade hemlandet» hade
tydligen vridit om en kniv i ett icke läkt sår, som han gömde
någonstans i sitt inre. Han såg så märkvärdigt
frånvarande ut, och när han kom till sig mellan sångerna
var han bitande i sina ord och otålig mot kocken.
Äntligen satte vi oss till bords och kaptenen bjöd
på äkta norskt brännvin. Huru vi drucko och huru
vi talade, voro vi plötsligt mitt uppe i Finland igen.
Kapten Tärnberg fick återigen sin mörka rodnad upp
ända över tinningarna och emedan styrmannen hittills
deltagit i samtalet, vände jag mig till honom med ett
par ord till förklaring, då vi började tala svenska:
— Kaptenen är inte riktigt god på sitt och mitt
hemland, ser ni, och han kan väl ha sina skäl till det...
— Det är inte sant! Han förstår mig inte. Jag är
mycket god på mitt land. Jag är en lika ärlig finne, jag,
som någon annan! avbröt han mig brutalt på engelska
till sin styrman.
Jag såg förvånad på honom, kände mig oviss och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
