Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvinna med ett par barn. Han gick aldrig förbi dem
utan en fråga till modern om hennes hemvist och om
hennes man. Han lyssnade till en armodsberättelse,
vars sanningsenlighet han alltid fann mer eller mindre
tvivel underkastad, visade kvinnan till sin inspektor
för att bli mätt, om hon icke redan varit där, och det
kunde hända att han lät en blank tvåmark smyga sig i
hennes hand för att förhjälpa henne i väg till
hjälpsammare människor.
Inför sin egen kritik föreföll han sig ohjälpsam,
och han skydde icke att säga det åt andra, därför blev
han mycket ohjälpsam även i deras ögon. Och dock
hade han låtit en sådan mängd silverslantar trilla i
framsträckta händer, att säkert ingen av hans grannar
kunde göra klar för sig deras summa. Det kunde han
icke själv heller, ty han lade aldrig allmosor på minnet.
Men dessutom visades ingen behövande ifrån Herrö,
— de fingo vad de nödvändigt behövde, ett stycke
bröd och strömming, kanske också potatis, men det
gavs dem i andra hand, aldrig med kaptenens egen
välsignelse, så att säga. Därför lådde det något reserverat
och kallt vid hela hans välgörenhet, han ville själv hålla
sig på avstånd från den och skydde att omgiva sig med
en stab av tacksamma mättade.
Intet under om kapten Thorelds välgörenhet stod
i kurs långt efter deras, som själva rördes av de
arbetssökandes fattigdom och med råd och dåd sökte lindra
den, om de än i själva verket uträttade endast hälften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
