Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kaptenens häst hade anlänt för en halv timme
sedan, hette det, och häradshövdingen övertalade
Thoreld att låta den vila ut bättre, innan den skulle springa
de tre milen hem igen. Men kaptenen litade på sin
tra-vares uthållighet, satte sig upp i sin lätta gigg och åkte
bort i den kalla dimman, över vilken fullmånen stod
klar. Nu skulle han icke överanstränga hästen, utan
komma hem just i soluppgången och vara den förste,
som bevittnade skadorna frosten gjort.
Ingenjören visades upp till gästrummen och tog
godnatt med ett tack för en av de angenämaste dagar
han haft. Häradshövdingen såg ännu en gång på
termometern och lade sig till en orolig vila. I
daggryningen ville han vara uppe och övertyga sig om att alla hans
onda aningar slagit in eller om att avgörandet åter
uppskjutits för några dagar.
Kapten Thoreld hade tänt en cigarr och rullade
elastiskt fram längs den goda landsvägen. Uppe på
åsarna rådde högsommarnatt med tallmons bevarade
värme, i dalarna låg dimman överallt, råkall och vit.
Kaptenen svepte frysande sin kappa om sig, när de
åkte in i den och sade varje gång till kusken:
— Ligger det inte redan rimfrost i gräset?
— Nej, svarade han, — inte ännu.
Men när det närmade sig soluppgång och de hade
endast en halv mil kvar till Herrö, sänkte sig vägen
hastigt från mon ner i den stora dalgången, där ån gick
fram mellan ängar och kärr. De hade åkt över en halv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
