Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
steg i land under ett allnränt hejdlöst skratt ur buskar
och snår, där plötsligt så gott som hela sällskapet
samlat sig att bevittna hans otur.
Men kaptenens goda lynne tog genast överhanden
utan att lämna misstämningen en sekunds spelrum.
Han frågade storskrattande, om han gjort fröken Louise
illa, och putsade sig. Hon svarade, rodnande högt över
öronen, att hon visst inte skadat sig, men att kaptenen
väl själv stött sig emot stenarna, vilket han leende
nekade till, fast han med sin näsduk stillade blodflödet
ur ett skrubbsår på handen.
I stället för att verka nedslående, muntrade det lilla
äventyret upp både sällskapet och kaptenen. Hade
han släppt henne i bäcken, — ja, då hade skrattet
klingat helt annorlunda i hans öron. Den ende, som icke
riktigt hjärtligt tog del i munterheten, var ingenjören.
Han fick icke klang i sitt skratt, fast han log så
munnen stod i rynkor långt uppåt kinderna. Han
harma-des över att icke han själv gjort försöket bättre, där
han stått helt nära henne, men han hade icke kunnat
övervinna sin blyghet, — att taga henne om knäna
var ett alldeles för djärvt streck, som han inte för sitt
liv skulle vågat.
Om en halv timme var det lilla sällskapet redan
långt nedanom Uramo ström, deras flata ekstockar
gledo långsamt fram på det spegelstilla åvattnet, där
dimmorna redan begynte sitt luftiga spel i den kyliga
kvällen. Över skogsbrynet i nordost steg fullmånen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
