Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inne hade värdinnan tvätt, det såg man på de talrika
linneplagg, som hängde till torkning på gärdesgården
tätt invid eller voro utbredda i gröngräset. Från hagen
hördes koskällor, och en duktig mörkbrun häst stod
och hängde huvudet över stubbmarken, för lat och
mätt att orka beta i middagshettan. Det såg ut att vara
ett förmöget gårdsfolk, som brutit bygd här, och
Lehtimaa var säker på att hans ärende skulle lyckas.
Han styrde kosan förbi den halvöppna dörren till
stugan rakt till bastun, där han gissade att värdinnan
fanns, ty han hörde ett långt stycke utanför
skvalpandet av kläder i en tvättbunke med tvållödder. Han
stack huvudet inom dörren till den yttre tvättstugan
och såg en vacker kvinna med bara armar röra om i
tvålskum ända upp till armbågarna. Den vackra
kvinnan var Anna Mellilä, koketten från Herrö.
— Nej, se österbottningen! sade hon.
— Är det Anna Mellilä, som är värdinna här?
frågade han.
— Jaha, så är det.
— Nå, det var då ett oväntat sammanträffande!
Men det kan inte vara längesedan hon blev det.
— Nej. Bara två veckor.
— Och vem är husbonden?
— Kors, vet han inte det? Ingen annan än hans
egen landsman, den andra österbottningen.
— Kalle Pihl?! Nej, narras inte nu! Skulle den
skojaren — det vill säga den långvägadrivaren ha fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
