Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
saliven i kärrdiket, visslade en övermodig visstump
och ryckte i bruntes tyglar så häftigt att hästen efter
en stor protest med svansen satte i med lunken igen.
— Hopp hästen min, sörj du för lunken din, så
får du tugga bara havren i stället för att bita i
krub-ban! improviserade österbottningen i övermåttet av
sin hoppfullhet.
Brunte blev som elektriserad av sin husbondes
övermod, och satte av så gott som i fullt trav genom
en björkallé, vilken slumpen planterat här ett gott
stycke väg från herrgården, som skymtat på avstånd
uppe från byn. Genom en öppen grind i ändan av allén
st rmade lumplasset in på gårdens odlade ägor. Icke
en människa syntes till på de vida döda åkerfälten,
där fjolårsrågen ännu stod kvar i gul halmstubb,
emedan marken ännu icke tinat upp för plogen, och
brod-den låg där gulbrungrön och tvinande längs
plogfårorna, i stället för att gå i ax som den brukade under
andra försomrar.
— Den egendomsherren får vänta på sin skörd,
han! filosoferade forkarlen med en liten dolsk
skadeglädje innerst i själens skrymslen. Nu gick Guds vrede
löst både över herre och bonde, och det kunde icke
skada den förre att också en gång få pröva det hårda
ödets slag, vilka vanligen träffade endast bönderna
och backstugusittarna. Men den här gången skulle inte
herrarna själva gå fria, där de sutto uppe i sina putsade
gårdar och rökte kardustobak, spelade kort och beta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
