Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Emigranten - 5. Den tatariska björnen och honingskakorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domstol för att tvingas till att göra det. Han sitter
lugn i sin himmel och låter hyresgästerna reparera upp
våningen på sin egen bekostnad så mycket de förmå
och ha lust till. Men lämna våningen få de icke, det
står tydligt i kontraktet.
Jag vistas dagligen i en sådan våning, som
hyresgästerna själfva reparera upp. Jag ser deras
ledsnad och vantrefnad, jag hör deras tysta knot mot
hyresvärden, jag märker att de göra ansträngningar på
alla upptänkliga vis för att råda bot på förfallet, men
jag ser icke att de hämma det mycket.
Och jag skulle gärna gifva mitt lif för att få
kontraktet brutet och för att hjälpa den ena af
kontrahenterna att flytta in i en ny våning, som bättre anstode
hennes smak och bättre fyllde hennes önskningar.
Men jag får stå där och se på och vilja gifva mitt lif
utan att dock få gifva så mycket som en
handräckning för nåendet af ett bättre.
Slentrian, idel slentrian! Bekvämlighetsälskande
äro de, älskande af vana och af tvång, principälskande
äro de, men älskande af fri vilja och kärlek äro de icke.
Skulle jag kanske låta min egen önskan att äga
Julia inverka på mig så, att jag såg sakerna skeft?
Omöjligt. Den mest likgiltige iakttagare måste säga
detsamma som jag och säger det också:
Makarna — omakarna skulle jag kalla dem —
makarna von Weierstern lefva ett bekymmerfritt lif vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
