Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En patriot utan fosterland - Del II - 9. Egenkärlekens triumfer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag var fullkomligt beredd på att i värsta fall
nödgas riskera få en örfil och möjligen efteråt ett kok
stryk af den plumpa öfvermakten, men inför de
ton-gifvande skulle jag gå absolut fri hvarje skymt af
löjlighet, hvilket min rival däremot omöjligt kunde undgå.
Min rival! Han var i denna stund visst icke min rival,
utan endast min fiende, som jag ville krossa. Det var
ytterst lite kärlek och svartsjuka med i spelet från min
sida. Jag var alls icke svartsjuk på Vera Tarasoffs
fästman, och jag älskade icke henne själf särdeles brin^
nande numera, det måste jag erkänna för mig. Men
jag lågade af ett nästan vildt personligt hat till
hennes fästman, hvilken var den enda ungherre i staden,
som kunde göra anspråk på att mäta sig med mig.
Vi hade långt tidigare råkat i delo, vi hade gjort allt
för att underblåsa vårt hat, och nu senast hade han
fegt anfallit mig i mörkret och skymfat mig. Jag
måste förödmjuka honom offentligen.
Till den ändan serverade jag hans fästmö med
det mest öfverdrifna smicker och det mest
genomskinliga hån öfver hennes fästman, som alldeles icke
kunde undgå att höra mina med lagom hög röst
uttalade speglosor. Jag kunde känna i min rygg, att han
hade lust att rusa på mig bakifrån och slå mig. Vera
Tarasoff fann ett sannt kvinnligt nöje i den tillspetsade
situationen, och likt de flesta kvinnor skulle hon med
förtjusning ha låtit oss åderlåta hvarandra för hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
