Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— livad då, hvad då?
— Hindrat oss, vet jag ...
— Hindrat er... att göra hvad ... ?
Jaså, att det nu var kommet derhän!
Naturligtvis skulle det så gå, förr eller senare. Hård
satt och såg eftersinnande ut ett ögonblick, men nu
hade Hilma sprängt sin förbehållsamhet helt och
hållet, utan att lycka hon gjorde det minsta orätt
i att förtro sig till Hård. Han var också den enda,
som kände henne en smula här i staden, och af
honom ensam kunde hon få understöd i det hon
ämnade göra.
— Åh! ... jag förstår inte huru jag aldrig förr
insett att det måste gå så här, som det nu gått.
En chantantflicka duger inte att spela hustru åt en
man, inte om hon så lät stympa sig för att kunna
det... Eller tror ni inte jag gjort hvad jag kunnat?
Har jag ett ögonblick sedan vårt bröllop haft en
tanke för något annat än min man? Om jag varit
lättsinnig förut, så har jag ångrat det!... Tusen
gånger hade jag velat gifva mitt lif för att ha varit
sådan som andra unga fruar ... Och jag tror att jag
försonat mycket... Det är inte det, som plågar
honom, men det plågar mig i stället... Jag känner
mig föraktlig emellanåt, och det är bara för att han
är så god mot mig. Skulle han slå mig, vore jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
