Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett ^las med hvarandra på Societelshuset, och Hård
lofvade att komma och helsa på. Fastän Vahlin
fann det utlofvade besöket långt ifrån angenämt,
måste han erkänna att det var en finkänslighet från
Hårds sida för att leda folks gissningar och sqvaller
på villospår. Men han hade tydligt i lnarje Hårds
rörelse och hvarje hans min sett en glatthet och ett
tomt manér, som lade en iskyla öfver deras forna
vänskap. Det var ingenting att förundra sig öfver i
det hela taget, och han längtade ej alls efter alt
Hård skulle besöka dem, tvärtom!
En förmiddag på nyåret, just innan middagen,
kom Hård likväl; Vahlin förde honom in i
privatrummen och ropade på sin hustru. Hon visste icke
alls hvem det var som väntade henne, fastän Vahlin
talat om att Hård tänkt besöka dem. Derför kom
hon inspringande i sitt stora hushål Isförkläde och
stannade när hon såg Hård, fullkomligt stel, med
blicken besynnerligt skarp och näsborrarna skälfvande,
såsom hade hon vädrat en fara.
Hård log uppmuntrande, gick emot henne några
steg, tog henne i hand och sade vänligt:
— Nej, en så nätt liten husmor!
— Ja, inte sant? föll Vahlin in för att jaga bort
hennes stelhet. I detsamma hade hon också fattat
sitt beslut att representera fru Vahlin, kom fram litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
