Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ett uppsluppet skämt; Vahlin försökte göra sig
min af att taga de på samma sätt, men hans ifver
och verkliga oro blefvo en löjlig kontrast emot
hennes skämtsamhet.
— Fröken Friman, började Vahlin på, — är
det inte så man säger, att redaktör Vahlin har en
förbindelse — hvad...?
Karin nickade ifrigt.
— En löjlig förbindelse med en obildad flicka,
som han ger lektioner och försöker uppfostra ... ?
O .
— Ah, ni vet verkligen, ropade hon förtjust.
— Och efter den löjliga uppfostran skall han
gifta sig med henne, — inte sant... ?
Det var sä. Karin nickade bekräftande. Så
slog hon uppsluppet och storskrattande ihop
händerna och föll in:
— Ja, folk pratar då alla möjliga galenskaper ...
Och man säger att ni är förfärligt förälskad i henne
och att hon kan linda er om sitt finger, — er, som
är så sjelfständig ... Och att ni är tokig, som låter
ett sådant stycke förblinda er, ... åh, hvad de
prata . ..!
Hon höll upp för att se Vahlin storskratta med
henne åt folks galenskaper och vederlägga allt med
en sjelfsvåldig kastning på hufvudet och en lustig
blick. Men han stod der blek, med nedslagna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
