Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom ville hon läsa hans svar i det stela, orörliga
ansigtet.
Han kunde omöjligt sätta sig in i situationen.
Han föreföll sig ytterst löjlig, men var samtidigt
förargad öfver Karins tilltagsenhet att ställa honom
tillrätta inför sig... öfver hennes föraktfulla uttryck
och inskränkta begrepp. Och han gjorde det
dummaste han kunde ha gjort. Han afbröt samtalet
kort om godt, men hvarken öfverlägset eller lugnt:
— Kom fröken Karin, vi ska gå fatt de andra...
— Nej, jag går inte ur fläcken, innan ni rentvått
er inför mig.
— Åh, Herre Gud... inser ni inte... asch,
sånt skräp alltsammans! Huru kan ni hitta på att
fråga något sådant?
— Karin! ropade en röst på afstånd genom
skogen.
Men Karin stod med ögonen så styft fästade på
Vahlin, att de begynte fyllas af tårar, och sjelf rörde
hon sig ej ur stället.
— Fröken Karin, hör ni — man ropar på er!
Kom, vi ska skynda oss!
— Och ni svarar mig ingenting?
— Nej! sade Vahlin kort, med rynkade ögonbryn.
— Det är gement af er, — det är lika uselt,
som ert eget handlingssätt...!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
