Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nom dennes helsa och strålande utseende som en ny
förolämpning. Han låtsade alls icke ha fäst sig vid
Hårds plötsliga afresa i går och gjorde honom inga
frågor. Hård å sin sida upplyste honom icke heller
om någonting. Satte sig bara i soffan helt tillfreds
och bad Vahlin skynda sig, så skulle de spisa frukost
tillsammans någonstädes ute i staden. Eller skulle
de vänta framåt klockan ett och spisa ett slags
frukostmiddag, för att strax derpå fara ut till konsul
Frimans, hvilketdera Vahlin ville.
Det var detsamma för Vahlin, hans dag var i
alla fall till spillo gifven. Han var så trött, att han
släpade benen efter sig, när han gick ut i
redaktionsrummet och bröt upp morgonposten. Hvad var det
då han druckit igår, efter det kunnat förstöra honom
i så hög grad? Han visste alltför väl, att det icke
blott var likörerna, som åstadkommit detta, utan också
den sista sinnesrörelsen; — en sinnesrörelse verkade
alltid så illa på honom. Han kom ihåg alltsammans
och kunde icke slå bort det. Först var det Hilma
Ramsts sång och hennes lilla, mjuka ansigte med
det spelande uttrycket, sedan taget om hennes lif,
som hon afstyrt, och till slut droskan, som försvann
i ett dammoln med två personer uti, såsom han
tyckt sig uppsnappa. Han hade gifvit mycket för
att få visshet om den der bagatellen, fastän den ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
