Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Kejsarinnan - Tredje boken: Filosofernas väninna - 2. Katarinas författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en dag ta i tu med furstinnan Daschkof själf och hennes
vetenskapsakademi. Denna gång sökte hon emellertid, till
och med för furstinnan, maskera det dristiga gycklet. Det
var Leo Narischkin, som under pseudonymen Kaniken
tillsände denna den artikel, som behandlade henne själf.
Katarina omtalar saken för Grimm i följande ordalag:
»För att roa er skulle jag vilja skicka er några
öfversättningar af bric-à-brac-tidningens skämt; där finns bland
andra en uppsats om ett Ignorantsällskap deladt i två kamrar:
den ena med väderkorn eller instinkt, ty det ryska ordet
tschutio betyder jakthundarnas lukt eller fina näsa; den andra
kammaren utan väderkorn. De bägge kamrarna syssla med
allting kors och tvärs; den andra bedömer efter sitt sunda
förstånd och den förra ger den ämnen; allt detta är
behandladt med ett allvar, en äkthet, som kommer läsaren att
kikna af skratt, och det finns uttryck, som komma att öfvergå
till ordspråk.»
Ett manuskriptfragment, som ännu finnes i behåll,
bevisar, att Katarina verkligen författat artikeln. Furstinnan
Daschkof kiknade ej af skratt, då hon läste den, hon blef
utom sig af förbittring. Hon tryckte artikeln, men hon
rådde författaren, Leo Narischkin, efter hvad hon antog, att
ej ägna sig åt författareskap, därtill hade han ingen talang.
Nu var det Katarinas tur att bli stött. Hon hade redan
skickat tidningen fortsättning på sin Verklighet och Dikt,
men nu tog hon tillbaka manuskriptet. Djerschawin göt
olja på elden genom att berätta för kejsarinnan, att
furstinnan i allmänhet tillät sig att göra anmärkningar på och
skämta med hennes skrifter, ja, hon gick ända därhän att
öppet göra narr af dem inför främmande. Den olyckliga
redaktrisen gjorde hvad hon kunde för att reparera det onda,
stilla den kejserliga vreden och rädda sin tidning. Men det
var förgäfves. Ett år därefter skref Katarina till Grimm:
»Denna tidning är icke längre så bra, ty dess skämtare
ha råkat i oenighet med redaktionen, men det är värst för
den senare, ty tidningen var stadens och hofvets glädje.»
Kejsarinnan fortsatte emellertid ännu någon tid att
lämna bidrag, men hon afstod från Verklighet och Dikts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
