Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det jag hörde mig prata att detta är fänad. Sedan drack vi kaffe och
då pratade man som om man hade ett lager gamla ”VI” i huvudet
och nu släppte fram osorterade ledarstycken. Man pratade om
kooperation och samförstånd och alfabetisering och jag trodde jag skulle
skrika högt. Men det gjorde jag inte. Jag var fin internationalist.
Fast på kvällen kom pluntan fram och då talade man ärligare. Då
talade man om dig också och du vet vad man tror om dig. Man
menade att du var intellektuell och man misstänkte dig för att läsa
Aftonbladet. Värre kan det ju inte sägas därute. Du hade ingen
kontakt med rörelsen. Du var inte uppvuxen i den som jag. Och man
mindes att jag varit klubbist och sade att man kom ihåg mig och
en stor fet ombudsman som satt någonstans i Metall nu, han svor på
att vi känt varandra under kriget i Göteborg. Det du!
— Det måste vara värre än att ha med Sahib Singh att göra. Du
bör i alla fall veta att man talar skit om dig bakom ryggen på dig.
Riktigt mycket skit. Man glömmer aldrig att du var folkpartist ett
tag. Det förlåter man aldrig. Inför mig däremot kan man ta fram
pluntan ty jag var ju med från början. Och till mig kan man
berätta hur det gått till. Och jag kunde ju inte göra dem besvikna
genom att säga att det går till precis som det går till överallt. För man
satt och var så troende övertygade om att man var unika. Jag undrar
vad Ossiannilsson skulle sagt. Här var det sprit men inte tankar. Det
var ju ingen risk för vare sig andlig eller annan förförelse som för en
gång Ossiannilsson på Tua.
— Ända sedan jag togs hem från Indien har alla erfarenheter bara
idisslats. Om man kunde hitta en garderob utan fönster och utan
telefon skulle man placera mig där och ingen skulle veta att jag fanns
annat än någon anonym datoranläggning. Så är det! Jag minns
Aeroflotrepresentanten i Delhi. Han hade varit officer i indiska
armén. Men en kväll när han var ordentligt full förklarade han för mig
varför han lämnat. En dag fick jag besked om att hädanefter skulle
kommandoorden vara på hindi, sade han. Men han hade fört befäl
över europeisk trupp och gjort det i Europa. På hindi, sade han,
aldrig! Då lämnade jag, sade han och han var från Madras. Så du
förstår ju hur han såg ut. Men hindi vägrade han också därför att
engelska var ju lite heder i alla fall. Det är likadant med mig. Fast
han fick bättre betalt också vilket ju inte stämmer för mig.
— Det finns inte en chans för mig där längre. Jag är ju inte den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
