Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans satt i trädgårdsstolen och såg road ut. Minns du det? Är
det inte lite efterrationalisering, sade han. Men Ossianilsson blev då
helt stilla och slog ut med högerarmen och talade till oss som vore
vi en nation:
— Jag uppfattar icke den politiska utvecklingen från sekelskiftet
och till denna stund såsom något glädjande eller ens stort och
omvälvande. Det finns något som heter tyngdlag också för människornas
del och det är inte naturenligt att de människor som av det naturliga
urvalet försatts till samhällets botten blott och bart genom egen
sammanhållning och andras överdrivna medkänsla förflyttas till maktens
höjder att handskas med saker som de inte gärna kunna begripa på
ett sätt så att kulturen synes på väg att gå under.
Sommarhimlen var hög över honom och han sköt fram hakan
och bockskägget vippade och han avbröt Hans när denne sökte
svara och han fortsatte att tala till oss som om vi vore en hel
eftervärld.
— Vad har ni läst av min penna efter Barbarskogen? Ingenting
tycks det. Och så dömer ni ändå som ni gör — och såsom ungdomar
antagligen alltid döma en sextioåttaåring med en produktion på
ungefär hundra bokvolymer alla artiklar oräknade.
— Mina förfäder, sade han, tillhörde alla fyra gamla
riksstånden: bönder, borgare, präster och adel, men däremot icke
lönearbetarklassen. Det var icke för min sjuka mor jag slogs. Jag ville
arbetarnas frigörelse till full medbestämmanderätt i samhället vid
sidan om de övriga stånden. Därför var jag i det socialdemokratiska
ungdomsförbundet. Men jag ville aldrig industriarbetarklassens
övervälde över alla andra.
— För Voltaire har jag en tid hyst en viss sympati men aldrig för
Rosseau vars brist på människokännedom tyvärr alltjämt får
påverka sociala rörelser och även personer av vilka man kunde vänta
sig bättre. Det att jag visat sundare omdöme och i tide gjort min
gensaga mot en fördärvlig utveckling har visserligen inneburit att
jag gått miste om den större personliga framgång som annars nu
skulle stått mig till buds. Detta betyder för mig ganska ringa.
— Jag, sade Ossiannilsson, ensam under sommarhimlen framför
oss, jag var och är ingen lycksökare som följer framgången i
spåren. Min lilla farkost har aldrig dansat lätt och lustigt över böljorna
men den har varken väjt för storm eller friat till steppvinden från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
