Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V(b)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visste. Jag undrade en hel del över detta men K. P. Aiyar sade att
han frågat mig ty han visste att flera bland svenskarna umgicks med
Alp Arslan Turkes och han hade fått säkra uppgifter om att Karl
Zweiling och Alp Arslan Turkes inte bara träffats utan att de suttit
i långa samtal med varandra.
Jag kände ju ingenting till om detta men fann det säreget. Turkes
var — och är — väl närmast att betrakta som fascist. Han hade ju
deltagit i den turkiska militärrevolten och sedan sänts till Delhi för
att hålla sig lugn. Jag hade träffat honom och det var en ovanligt
skarp och snabbtänkt ung militär med starkt nationalistiska åsikter.
Han var i och för sig beredd att tala med den som ville lyssna och
själv var han beredd att fråga ut den som ville svara. Men vad Karl
Zweiling kunde ha gemensamt med honom hade jag svårt att förstå.
Men vad jag inte berättade för K. P. Aiyar var en liten händelse
som du kanske erinrar dig. Det var när du och norrmannen Brögger
reste runt för att organisera anti-kommunistiska studentfederationer
i Asien. Ni hade just kommit från Kabul och vi hade gått till
Gaylord’s kinesiska för att ni var trötta på Claridges mat och du
berättade att ni fått höra att såfort ert plan lyft från Kabul så hade
flygplatsens gendarmeri låtit arrestera hela den nybildade
studentfederationens ledning. De togs på plattan när de ännu stod och vinkade.
Men, som Brögger framhöll var ju huvudsaken att federationen nu
äntligen kunde bildas. Han var säker på att dess ledning skulle
släppas igen. Regeringen hade ju varit så entusiastisk för era planer och
kungen själv hade ju hälsat på er. Arresteringen måste ha berott på
ett misstag, trodde han. Du menade att Brögger kanske var lite väl
optimistisk men Brögger fortsatte att tala om fria världen. Karl
Zweiling kom förbi då, han hälsade på dig och dunkade Brögger i
ryggen och sade: Rätt så! Fria världen behöver sina martyrer. Sedan
satte han sig några bord längre bort. Men han satt med Barry. Och
Barry var ju en mycket intressant människa som du minns. Ett stort
amerikanskt barn på många sätt. Jag kände honom väl och jag
trodde alltid han var one of the friends. (Han är död nu förresten.
Han och Joan förintades när deras shuttle exploderade i luften på
väg från Boston till Washington. Det blev inte så mycket som en
kindtand kvar av dem. Så är det. Eller så svarades mig i alla fall när
jag frågade efter honom. Jag hade ju inte hört av honom på ett
halvår och skrev till honom. Det kan ju vara sant också.) Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
