Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV - E:3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi hade förvillats av vår småstatsneuros och inte såg till det stora
mönstret. Det fanns ett kollektivt intresse for Europas trygghet.
Det är ju inte bara naturen som avskyr vakuum. Ingen kunde
förutsäga vad som skulle komma att inträffa i Tjeckoslovakien när folk
kom i rörelse. Redan på sommaren hade alla de välmenande
intellektuella och alla de olika publikfriande
kommunistledaraspiran-terna kommit på efterkälken. Vad som helst kunde inträffa. Det
hade ju visat sig i Frankrike på våren det året att också i de mest
stabila stater med välorganiserad arbetarrörelse kan det inträffa
plötsliga samhälleliga skov.
Men i Tjeckoslovakien fanns inte som i Frankrike ett starkt och
samhällsmedvetet kommunistiskt parti som kunde hjälpa
presidenten och de väpnade styrkorna att återställa ordningen och
upprätthålla samhällslugnet. I Tjeckoslovakien hade partiet råkat i
upplösning och de väpnade styrkorna ifrågasatte sin uppgift och folket
hade börjat svärma för olika frälsningsläror. När som helst hade
arbetarna kunnat lämna fabrikerna och börjat marschera. Det var ett
öppet sår i Europa. Smittan kunde gripa över från land till land.
Inte heller Sverige skulle då varit säkert. Warszawapakten skyddade
också Sverige när den tog sitt ansvar och lät sina styrkor återställa
ordningen.
Också denna gång hade Förenta Staternas representanter låtit
förstå att de önskade ett snabbt ingripande från Sovjetunionens sida
för att säkra freden. Nu var kontakterna mellan de stora makterna så
goda att de inte behövt gå genom svensk diplomatisk mellanhand
som 1956.
Själv hade Karl Zweiling den gången haft möjlighet att påverka
skeendet och också tillhört dem som mest intensivt bearbetat
Ulbricht för att denne på skärpen skulle ställa kravet att det av
principiella skäl inte borde vara Sovjetunionen ensam som ingrep utan
att det krävdes ett brett och broderligt stöd till de sunda krafter som
dock fanns i Tjeckoslovakien från hela den socialistiska
statsgemenskapens sida.
För DDR och för den nationella sammanhållningen i DDR var
det av stor vikt att tyska styrkor på ett likaberättigat sätt kunde delta
i aktionen mot kontrarevolutionen i Tjeckoslovakien. Tyskarna
hade rätt att träda fram ur skuggan, menade Karl Zweiling, det
fanns en berättigad indignation bland många ledande militära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
