Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III - D
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom i. Huvudsaken är att han själv nu inser att han måste lugna
ner sig lite.
Donald känner jag ju lika bra som du. Om han håller på i
Göteborg ett tag till kommer allting att lösa sig helt utan några åtgärder.
Jag vet mycket väl vad han säger till utlänningar och andra. Han
säger det till Metalls gubbar också och de blir helt perplexa. Om inte
alla tecken slår fel kommer han att uppföra sig som vanligt rätt som
det är igen och sedan blir det inga fler påtryckningar om honom.
I går var jag uppe hos Myrdals på Västerlånggatan igen och drack
glögg. De höll på att elda papper i öppna spisen. De ger ju allt till
arkiven nu. En hög till KB och en hög till Arbetarrörelsens Arkiv.
Men de vill ju städa sitt eftermäle innan de lämnar in det. Och det
är ju rimligt. Det fanns en hel del intressanta papper om trettiotalet
och bostadssociala utredningen och diskussionerna kring
kollektivhus och sådant.
Jag har pratat med folket på arkivet och man skall sätta en man på
att gå igenom det. Det är ju aktuella frågor numera och det kan inte
hjälpas att nostalgin rycker fram mot trettiotalet. Vi borde kunna
göra en utställning eller så om det. Hon är ju representativ ännu
också och vi kan nog få några åttor och annat intresserade. Vi
behöver verkligen denna anknytning. Ty vad du säger om stämningen i
Förenta Staterna har ju sin motsvarighet här. Vi måste därför skapa
något slags kollektiva symboler för rörelsen som kan bidra till att
hålla entusiasmen uppe under de säkerligen ganska gråtrista år som
nu ligger framför oss alla.
Gunnar hälsade till dig förresten. Han menade att det var fel av
dig att inte återvända. Men du vet vad han anser om dina forna
kolleger!
Bifogar en intervju som Birger gjorde med mig. Jag trodde inte
den skulle bli såpass skaplig. Han satt med whiskyflaskan inom
grepprum hela tiden. Han oroar mig. Han kommer aldrig i balans
och hans drickande har för länge sedan gått över gränsen för det
socialt acceptabla. Förr eller senare måste någon ta ansvaret för honom
och få honom under behandling. Men du vet hur han reagerar när
man för det på tal. Kunde inte Torsten ta itu med frågan när han
kommer? De var ju mycket nära varandra. Kan du tala med honom
om det?
Hälsningar ur vinterslasket
Gugge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
