Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att nu komma med kritik när jag inte brydde mig om att fråga ut
dig på allvar kan ju mest bli att slänga in jästen efter degen i
ugnen. Bullen är ju bakad!
Det pratas återigen om att vi kanske skall flytta. Jag vet inte om
det ligger så mycket i det. Amerikanarna vill inte betala vad det
kostar att ha oss i New York men vill inte förlora ansiktet genom att
vi ger oss iväg och ryssarna skulle inte vilja ha oss i Moskva men
kan inte gå med på att vi flyttar till Europa eller — än mindre ut i
tredje världen. Det innebär såvitt jag förstår att vi blir kvar här.
Och det tycker jag själv nog är rätt skönt. Staden är ju egentligen
den enda mediterranea staden som finns kvar. Runt själva
Medelhavet har de ju alla blivit så turistförstörda men här kan man
fortfarande hitta nya och trevliga syltor och det hela är just så
gammalvärldsligt trivsamt som ett par gamla ingångna tofflor. Det blir ju
mer mänskligt här under oljekrisen också. Egentligen håller nu i
Förenta Staterna på att ske vad som inträffade med England för
något decennium sedan. The Decline blir till en greening.
Arbetslösheten och krisen är trots allt övergående fenomen och the decline är inte
mer decline än att detta fortfarande är det mäktigaste landet även
om alltfler tvivlar på att det är Guds eget land. Nej, vi blir nog
kvar.
Men det hindrar inte att det är stora påtryckningar på oss nu.
Och ur viss synpunkt kunde det naturligtvis vara klokt att lägga
huvudkontoret i Europa. Paris vore inte dumt. Men där är UNESCO
och fransmännen vore måttligt roade. Holland och Danmark är helt
ur räkningen. Det skulle araberna aldrig gå med på. Genève är trist
och alldeles fullstoppat. Om vi kom dit också skulle staden få lov att
växa in helt i Frankrike. Och det skulle den inte få lov till! Hyrorna
är omöjliga redan nu. Personalfolket bara klagar som det är.
Det sista jag hörde var att gamle Pötschke som varit med sedan
freden var odelbar i NF och som nu går rakt mot pensionen menade
att Wien vore bra. Man säger att han är familjevän till Waldheim
också. Och Kreisky är ju en slug jude. Så det blir kanske där vi
hamnar. Den som lever får se! Själv har jag retat ryssarna med att
säga att jag tror att Berlin skulle vara bra. Fast jag vet inte hur
retade de blir. Deras kärlek till sina tyska bröder är måttlig. Och satt
vi i Berlin skulle hela den frågan kunna lösas. Fristaten Berlin med
oss i centrum. På det sättet skulle berlinarna garanteras att inte bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
