Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det var förresten ett alldeles lysande anförande Georg höll. Jag
hörde det på radio i förrgår och sedan läste jag referatet i Svenska
Dagbladet. Det är viktigt att det sägs med eftertryck att själva
grundvalen för vår demokrati är respekten för varandras åsikter. Det
är ju ett oerhört tråkigt gnäll som förekommer på sina håll. Nu
gäller det ju faktiskt att hålla samman och visa respekt för
grundvärdena. Georg skall veta att Georg vann stor respekt på många håll
genom detta anförande. Det finns ju många bland oss som tyckt att vi
inte precis varit bortskämda med en sådan klarhet från er sida. Nej,
jag säger bara vad jag säger jag. Jag tänkte faktiskt på Georgs far
när jag lyssnade på Georg. Det var ju en ohygglig historia men
Georg skall veta att Georg skall vara stolt över sin far trots allt.
Georgs far var en riktig hjärtats demokrat. Jag minns att han
brukade berätta för mig att hans far, Georgs farfar alltså, alltid
inpräntat hos sina barn att alla yrken och stånd var lika hedervärda och att
var och en skulle respekteras efter den duglighet han ådagalade i sitt
värv. Sålänge barnen var barn fick de alltid ta av sig mössan och
bocka för de vuxna om det så bara gällde gårdskarlen. Georgs farfar
umgicks ju själv i de högsta kretsar; bruket hade ju stora skogar i
Bergslagen och när gamle kungen var kronprins brukade han fara dit
om höstarna för att jaga älg med Georgs farfar och sedan brukade
alltid kungen sända honom en hälsning till jul. Men Georgs far
brukade säga att Georgs farfar inte satte någon högre än sin kusk. Det
var en hederns man den kusken, nitisk och plikttrogen. Georgs farfar
satte själv patriotiska sällskapets medalj på hans bröst. När han dog
var det Georgs farfar som bar kistan samman med den dödes barn.
Visste Georg det? Han gjorde inte skillnad på person. Det är en
sådan respekt för människan som är så viktig och värdefull i vårt
svenska arv. Det var också så Georgs farfar fostrat alla sina barn och
Georgs far förblev innerst inne alltid en hjärtats demokrat. Det är
också därför jag blev så glad över att höra Georgs anförande. Det
behöver sägas ifrån ordentligt när man nu söker upplösa själva kittet i
vårt samhällsbygge, som Georg sade.
— Jag kan ju tala uppriktigt med Georg, vi är ju gamla bekanta.
Jag minns faktiskt Georg långt innan Georg var född. Jag vill att
Georg skall veta att Georgs far var en hederns man. Det som skedde
då år 1951 var ju fruktansvärt. Jag kan inte neka till att också jag bar
min del av ansvaret. Vi borde ha visat större ståndaktighet. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
