Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Negore, pultronen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ursinnig harm gnagde honom i hjärtat, men han
förrådde det icke med en min, utan letade sig fram emellan
lägereldarna, tills han kom till en eld där en gammal
man hade sin plats. Framför den gamle låg en ung
kvinna på knä och knådade med skickliga fingrar hans
trötta benmuskler. Gubben lyfte upp sitt ansikte med
de synlösa ögonen och lyssnade ivrigt, då Negores fot
bräckte en förtorkad gren.
»Vem kommer?» frågade han med tunn och darrande
röst.
»Negore», svarade den unga kvinnan. Hon såg
knappast upp från sin sysselsättning.
Negores ansikte var uttryckslöst. I flera minuter
stod han och väntade. Den gamle mannens huvud
hade åter sjunkit ned mot hans bröst. Den unga
kvinnan tryckte och klämde de vissnade musklerna; hon
låg framåtlutad på knä och hennes nedböjda huvud
var liksom gömt under ett moln av det rika svarta
håret. Negores ögon betraktade uppmärksamt den
smidiga gestalten, böjlig som ett lodjurs eller som en
kvist av ungt vide och ändå med ungdomens hela
styrka. Han såg på henne och kände en trånad som
var besläktad med fysisk hunger. Slutligen talade
han och sade:
»Har man här ingen hälsning från Negore, som har
varit länge borta och först nu har kommit tillbaka?»
Hon såg upp på honom med köld i sina ögon. Den
gamle mannen skrattade sakta för sig själv som
åldringar bruka göra.
»Du är min kvinna, Oona», sade Negore. Hans ton
var befallande och innebar en skymt av hotelse.
Hon reste sig plötsligt med kattlik smidighet till sin
177
Kärlek till livet. 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
