Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det oväntade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som om han ville på nytt överfalla sitt byte, men
hustrun avhöll honom därifrån genom att skyndsamt lägga
sig emellan.
Allt längre och längre sköt Edith sin man tillbaka.
Hon hade aldrig förr sett honom sådan som nu, och hon
kände sig mera skrämd av honom än hon hade varit
av Dennin midt under deras hetaste strid. Hon
kunde knappast tro, att detta rasande odjur var hennes
Hans, och med förskräckelse blev hon plötsligt
medveten om en instinktmässig fruktan, att han skulle
hugga sina tänder i hennes hand som ett vildt djur.
Ovillig att göra henne illa, men gäckad i sitt begär att
återvända till attacken, slingrade Hans sig av och an.
Men Edith följde beslutsamt varje hans rörelse, tills
de första glimtarna av förnuft återvände och han gav
efter.
Bägge kravlade sig med ansträngning upp på sina
fötter. Hans stapplade tillbaka mot väggen och
stödde sig mot den; det ryckte i hans ansikte, och i
hans strupe hördes fortfarande det djupa åskmullret,
som nu likväl småningom upphörde. Reaktionens
stund hade kommit. Edith stod midt på golvet och
vred händerna — stönande, flämtande och våldsamt
skakande i hela sin kropp.
Hans fäste icke ögonen på någonting, men Edith
stirrade med fasa på den ena detaljen efter den andra,
som vittnade om det som tilldragit sig. Dennin låg
orörlig. Den omkullslagna stolen, som slungats
framåt under den ursinniga brottningen, låg i hans närhet.
Till en del under honom låg bössan, fortfarande öppen
vid bakstycket. Nedanför hans högra hand lågo de
bägge patronerna, vilka han ej hade hunnit passa in,
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
