Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett sammanträffande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ting, och så blir ni hängd i närmaste träd. Ni har
rätt i att vi inte ä’ i Californien nu. Guldgrävarna
här ä’ enkla och naturliga människor, och allt vad jag
behöver göra är att visa dem märkena efter slagen,
berätta er historia för dem och göra anspråk på min
hustru.»
Kvinnan försökte säga någonting, men Womble
vände sig häftigt emot henne.
»Du håller dig utom det här, förstår du!» röt han.
En märklig kontrast mot detta utrop var Messners:
»Var god och avbryt oss inte, Theresa.»
Antagligen var det av vrede och förkvävda känslor
som hennes lungor retades till ett anfall av den torra
hackhostan. Purpurröd i ansiktet och med ena
handen hårdt tryckt mot sitt bröst väntade hon att
paroxys-men skulle gå över.
Womble såg på henne med dyster min, medan han
lyssnade till hennes hosta.
»Någonting måste göras», sade han.
»Henneslungor få inte utsättas för kölden. Pion kan inte
fortsätta resan förrän temperaturen stiger. Och jag
tänker inte avstå från henne.»
Messner harklade sig, ville tala, men hejdade sig,
harklade om igen halvt urskuldande och sade sedan:
»Jag kunde behöva litet pengar.»
Wombles ansikte fick ögonblickligen ett uttryck av
förakt. Äntligen hade den andre sjunkit under honom
i låghet!
»Ni har en välförsedd påse med guldstoft», fortsatte
Messner. »Jag såg när ni tog den ur släden.»
»Hur mycket vill ni ha?» frågade Womble. Hans
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
