Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ljuga som hin håle själv — ber så mycket om ursäkt,
missis. Jag talar bara om kvinnfolk i allmänhet.»
»Tack så mycket», sade Madge och darrade på rösten.
»Ingen anledning», svarade Miller. »Brown har inte
avgjort saken än. Ni säger väl ingenting om att jag
går långsamt härifrån? Det är inte mer än rätt, efter
som jag i alla fall kommer ur synhåll innan jag har gått
hundra yards.»
Madge samtyckte och tilläde:
»Jag lovar på heder och tro, att vi inte ska’ göra
någonting för att inverka på honom.»
»Nå, då kan det vara så godt att jag ger mig av nu»,
sade Skiff Miller i vanlig avskedston.
Vid denna förändring i hans röst lyfte Wolf hastigt
på huvudet och kom ännu hastigare på fötter, då han
såg honom skaka hand med kvinnan. Han reste sig på
bakbenen, vilade framtassarna mot hennes höft och
slickade samtidigt Skiff Millers hand. När Miller
skakade hand med Walt, upprepade Wolf sitt beteende,
stödde sig mot Walt och slickade bägge männens händer.
»Det är inget nöje för mig det här, det kan jagsäga er»,
lydde Klondykemannens sista ord, då han vände sig
om och långsamt vandrade uppåt stigen.
Medan han gick de första tio stegen, såg Wolf efter
honom med ivrig förväntan, och som om han trodde att
mannen skulle vända om och komma tillbaka. Sedan
sprang han efter med ett hastigt tyst gnäll, hann upp
honom, tog med varsam ömhet hans hand mellan sina
tänder och försökte med mildt våld förmå honom att
stanna.
När detta misslyckades, rusade Wolf tillbaka till den
plats där Walt Irvine satt, högg med tänderna tag i
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
