Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fabian Skotte far tidigt, och när han är
borta, tar Magnus Brandt på sig sin rock och
går ut. Karin följer honom, och arm i arm
gå de båda utför terrassens trappsteg genom
fruktträdgården och ut i den gamla parken,
som sträcker sig ända ned emot sjön. Öfver
parken lyser höstmånen gul och varm, och
trädens skuggor darra mot gräsmattan och de
slingrande gångarna. Länge gå far och dotter
under de gamla träden, bland hvilka blåsten
redan börjat skaka grenarna fria från blad.
På gångarna under deras fötter knastrar
höst-löfvet, hvari frosten bitit, och när de komma
ned till sjön, ligger den ljus i månglansen,
stränderna höja sig i dunkla linjer rundt omkring
den ljusa ytan, och öfver strändernas kullar
skymta barrskogens mörkare konturer, mjuka
i månskenet. Tacksam mot allt, som händt,
känner sig Karin, tacksam att allt blifvit så
stilla och vackert just denna kväll. Mjukt
stöder hon sig på faderns arm, och gläder sig
åt att känna, hur hans gång blifvit lättare.
Samman vända de åter till det gamla huset,
som ligger i skymning mellan de höga träden,
och när de gått uppför stentrappan, vänder sig
Magnus Brandt om och ser ut öfver gården
och nejden, som ville han med en blick famna
allt det, hvilket genom dotterns offer ån}ro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
