Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trossbottnarna, slå två, tre och fyra slag.
Därefter domnade hon till sist bort och drömde,
att hon gick i en nejd, där hon aldrig varit
förr, och sökte efter Sigfrid Björnram. Ingen
människa mötte hon, som hon kunde fråga,
och ingenstädes såg hon ett spår af den, hon
sökte. Dock visste hon hela tiden, att just där
hon nu stod, hade han nyss gått fram, och
därför blef hennes ångest i drömmen så stor,
att stora svettdroppar pärlade på hennes panna,
när hon vaknade.
»Hvar är jag?» tänkte Karin först. »Och
hvad har händt?»
Långsamt veko drömmens skuggor, och
omkring sig igenkände hon alla de välbekanta
föremålen. Sara hade ännu icke kommit för
att väcka, i rummet var kallt, och ingen brasa
flammade i kakelugnen. Genom fönstret, där
hon glömt att fälla ner rullgardinen, såg hon
luften full af hvita flingor, som yrde omkring
och föllo ner. På fönsterblecket låg redan en
fast, tät hög af hvit snö, som steg upp emot
rutan. Då mindes Karin allt, som händt, och
föll i gråt.
Sedan dottern lämnat honom, hade Magnus
Brandt också setat ensam uppe denna natt.
Bittert som aldrig förr hade lifvet synts honom.
I det som var kunde han intet ändra. Därtill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
