Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitter Fabian Skotte. Det är en rapper karl.
Han kan, om han vill. Tala vid honom! Det
är mitt råd, och du behöfver inte tacka mig,
om du följer det och mår bra af det efteråt.
Så slutade Magnus Brandts besök på
Malmhyttan. När han åkte den långa vägen hem,
hade han god tid att öfvertänka alltsammans,
både det magra resultat af den besvärliga resan
och sin egen ställning. Först var han vred.
Ty de bittra sanningar, han hört, svedo djupt
inom honom och eggade till motsägelse. Afven
kände Brandt, att i det som rörde hans
änklingskap och lifvet på gården efter hustruns
död fanns kanske en sanning, för hvilken han
än en gång kunde få svida. Tanken härpå
sköt han dock bort. Med sig själf och sina
inre angelägenheter hade han ännu icke tid.
Därtill pressade honom verkligheten för hårdt.
På folket tänkte han, de två hundra människor,
hvilka han en gång fruktade att behöfva möta
för att säga dem, att nu var allt förbi, nu stod
det för dörren, som värre var än nödår.
Tyst satt Magnus Brandt i släden,
enstaf-vigt besvarade han de få ord, som hans kusk
riktade till honom. Genom skogar for han,
förbi byar, öfver öppna fält. Inom honom
kämpades den fruktansvärda striden hos en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
